Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom, men nu var allt ännu grått och liflöst, och i stället
för den gröna dräkt, som jorden med rätta redan bort ikläda
sig, glänste bergen från söder i snödräkt, och den gamle
herrn svepte pälsen tätare omkring sig, såg ut genom fönstret
och sade för sig själf: »Klöfvern är här ännu långt efter;
men några råttor ha de inte här, gud ske lof!»
»Det måste vara en jordbrukare,» sade den gamla damen
för sig själf, »och på hans dialekt hörs det, att han är född
i samma trakt som jag. Nå, det ger sig väl.»
Banan började nu att stiga, och allt högre slingrade
sig tåget uppför berget, och allt vidsträcktare och härligare
blef utsikten. Den gamle herrn släppte ned fönstret.
»Tack, tack!» utropade den gamla damen. »Det är
skönt!»
»Ja,» sade den gamle herrn, »därom har jag hittills
aldrig gjort mig en föreställning. Hvem skulle väl kunnat
tro, att det var så skönt på bergen?»
»Inte jag, kära herre, inte jag! Beskrifningar äro blott
ord; men att med egna ögon se detta ... Ser ni där, där!»
nästan skrek den gamla damen, då tåget böjde sig kring
en bergkant och en ny utsikt öppnade sig för henne.
Så meddelade de båda gamla hvarandra sin förundran,
och den, som hört dem, skulle kunnat tro, att den gamla
damen endast maskerat sig och egentligen var blott sjutton
år gammal, och att den gamle mannen förr låtsat som att
någonting tryckt på honom, under det att däremot hans
hjärta klappade rätt gladt inom hans bröst.
Då tåget höll på den högsta punkten, sprungo små
täcka barn omkring längs vagnarna och bjödo ut
blomsterbuketter, och de båda gamla köpte sådana och betalade i
sin fröjd och belåtenhet rikligt för dem, och den gamla
damen sade på plattyska: »Detta är andra blommor än
dem vi känna till, det är alpblommor. Och se bara: hvilka
täcka barn!»
»För tusan!» utbrast den gamle herrn, »ni talar
plattyska? Då är ni väl inte heller härifrån trakten?»
»Nej, kära herre, jag är från Mecklenburg och Wismar,
och jag har redan märkt, att ni är en landsman till mig
och jordbrukare.»
»Då har ni sett rätt!»
»Och hur heter ni, om jag får fråga?»
»Mitt namn är Jahn.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
