Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, min bäste herr Jahn.»
»Nå,» sade den gamle, som om en sten fallit ifrån
hans bröst, »då begick ju inte jag en så stor dumhet som
jag trodde, ty när ni ...»
»Ni menar,» inföll den gamla damen, »att när ett så
gammalt fruntimmer som jag kan företaga resan, så kan ni
också göra det. Och däri har ni rätt! Till att njuta af
stek, bakelse och champagne blir människan med tiden för
gammal, bäste herr Jahn, men att njuta af allt skönt
människan åstadkommit och af Guds härlighet blir hon aldrig för
gammal.»
»Hör nu!» utbrast Jahn och tog hennes hand. »Nu
måste äfven ni säga mig ert namn.»
»Å, herre Gud,» sade den gamla damen och skrattade
hjärtligt, »mitt namn är det inte mycket med, det bäres af
många här i världen, jag heter Müller, Karolina Müller, och
det kallas jag för resten endast i utanskrifter på bref, ty
vanligen heter jag tant Lina, och med det namnet reder jag
mig äfven förträffligt, ty det är inte många människor, som
bry sig om mig.»
»Nå,» sade gamle Jahn, »då kallar jag er också för
tant Lina, ty jag vill bry mig mycket om er. Nå, säg nu,
reser äfven ni till Triest i dag?»
»Nej, jag har endast köpt biljett till Adelsberg.»
»Jaså? Ni vill inte resa om natten?»
»Inte för den skull; jag sofver gud ske lof förträffligt
på järnväg. Nej, jag vill se de mycket omtalade
adelsbergergrottorna.»
»Hvad är det för slag? Dem har jag aldrig hört
talas om.»
»Å bevars! Då måste ni stanna där! De grottorna
måste ni se!»
»Hör nu, jag tror min själ att jag gör det; jag har fattat
ett stort förtroende till er; jag skall min sann ofta vända
mig till er och be om råd.»
»Då skall ni också ofta få bära min matpåse. Men det
var bra, att jag kom att nämna den,» utbrast tant Lina och
lyfte upp sitt lilla, men väl späckade skötebarn, »jag vet
inte hur det kommer sig, men jag måste allt äta litet. Jag
har nämligen tagit litet mat med mig, inte af snålhet, bäste
Jahn, utan af ren bekvämlighet. Nu behöfver jag ju inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
