- Project Runeberg -  Resan till Konstantinopel /
106

(1897) [MARC] Author: Fritz Reuter With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en ljus dröm. På de tolf kanonskotten från skeppet
svarade tolf skott från fästningen, och den gamla damen sade:
»Ser ni, min dotter, det var en fransman som sköt, det är
ett örlogsfartyg; ser ni den franska flaggan? Detta måste
ha något att betyda, jag har lust att fråga.»

Hon gick bort till en matros, som också stod försänkt
i tankar och såg bort öfver pålverket. Då hon åter kom
tillbaka, sade hon: »Jag förstod inte allt hvad han sade
— karlen är italienare — men så mycket vet jag, att det
är en fransk fregatt, som fört hit den nye kejsaren af Mexiko,
Maximilian, från Marseille. Har ni någonsin sett något
krigsskepp? — Nej! — Hvad säger ni, om vi skulle ta oss
en båt och ro ut till fransmannen?»

»Ack nej, jag måste väl hem, och Paul är ännu inte
här — och jag måste dessutom erkänna, att kanondundret
blandat sig oangenämt för mig i den högtidliga klockringningen
och i min högtidliga fröjd.»

»Däri har ni rätt; kanondundret är icke behagligt, i
synnerhet när det gäller allvar; men ni har orätt i att inte
vilja bese skeppet. På resor bör man se allt, ty äfven det
störande och oangenäma blir sedan i minnet en källa till
nöje. Men se, där kommer er bror, den lille, muntre
gossen.»

Paul kom fram till dem: »Lena, hörde du? De sköto
med kanoner?»

»Ja, Paul,» log Helena och strök det ostyriga håret ur
pannan på honom, »det måste väl hvar och en höra.»

»Och kan du gissa, Lena, hvem som är här på
hamnarmen?»

»Jockum Klähn, troligtvis.»

»Nej, bättre upp.»

»Gamle Jahn?»

»Ännu bättre upp.»

»Då kan jag inte gissa det.»

»Ba-ron von Un-ken-stein! Se, där står han! — Den
där! Han med den bruna öfverrocken och de smala, gråa
benen, han vänder oss ryggen.»

Så Helena blef till mods! Men hon behärskade sig
snart och frågade häftigt: »Har du talat med honom?»

»Nej, jag har inte talat med honom; men jag har stått
alldeles intill honom och sett honom rakt i ansiktet.»


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:02:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reskonst/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free