- Project Runeberg -  Resan till Konstantinopel /
118

(1897) [MARC] Author: Fritz Reuter With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ÅTTONDE KAPITLET.



Vi gå till sjös. — Hvad några tiockhufvade persedlar i mitt fädernesland
tro. — Hvarför studenten Beyer såg alldeles gul och grön ut
och kunde tagas för en blifvande sprutmästare. — Herr baron von
Unkenstein, men nu från framsidan. — “God dag, Hanna!“ — Hvarför
mamma alltid stötte sin näsa. — “Jag ber, jag ber så mycket!“
Herr Klähn. — Jockum och Paul stifta en sammansvärjning på
bogsprötet.


Se så, nu var allt iordningstökadt, och den goda familjen
var redan färdig att gå ombord, med undantag af herr
Nemlich. Herr Nemlich åkte nämligen och satt ofvanpå de
sjutton koffertarna och askarna och såg ut som ett slags
utmärkelsetecken, en guldknapp, som en byggmästare fäst
på toppen af sin byggnad, fastän grunden vacklade något.

Fru Jeannette gick triumferande i spetsen med ett
parasoll, prydt med allehanda grannlåter, Groterjahn gick ett
halft steg bakom henne, för att han äfven skulle få njuta
af skuggan från parasollet, men icke därför att han ville
lämna henne företrädet öfverallt, ty han hade i det
främmande landet blifvit mycket själfständig. Helena gick bakom
de gamle. Hvilka blickar hon kastade omkring sig! Allt
var för henne nytt, allt var skönt! Hon såg den gamle
grånade karlen, som stod och hängde i gathörnet, hon såg
på det gamla gula zigenaransiktet, som satt vid sin apelsinkorg,
med en kärleksfullhet, som andra damer endast visa
mot tillbedjare.

Hela familjen såg, där den gick längs stranden så underbart
mecklenburgsk ut, som om den ginge i sitt kära fädernesland
ett slag öfver fälten från Stora Barkow till Lilla Barkow
och från Lilla Barkow till Stora Barkow, själfva hunden
fattades ej, dennes roll hade Paul, som sprang än förut,
än åter tillbaka, här gjorde ett litet sidoslag bort till
fisktorget, och där tittade in i apelsinkorgen.

»Husbond’,» sade Jockum Klähn, som gick med sin
herre bakom hela sällskapet, »tror ni, att han gör så bara
för roskull? Nej, han beter sig så af välgörenhet, ty när
han har något, så ger han alltid bort något.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:02:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reskonst/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free