Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu vill jag taga mig för något, som jag annars icke
gärna gör, jag vill, som högtyskarna kalla det, göra en
»reflexion», ehuru den blir mycket klen: några tjockhufvade
persedlar i mitt fädernesland äro ännu alltjämt af den åsikten,
att jag förlöjligat mina egna landsmän, när jag berättat lustiga
historier om dem; men huru? När jag låter Groterjahn,
hans fru, hans dotter och Paul promenera förbi läsaren, så
att hvar och en kan se, att det är en mecklenburgsk släkt,
en bild gjuten af järnhård metall, som visserligen här och
där har sina besynnerliga ojämnheter och sprickor, men
dock är förgylld af ett präktigt skimmer af originalitet — är
det att handla illa? Men låt icke den bildade världen
beröfva er detta skimmer af er egendomlighet, ty det är ett
säkert tecken till, att ett folk känner sig starkt och handlingskraftigt,
och att det är i stånd att armbåga sig fram till en
egen plats bland de andra folken, äfven om då och då
något inträffar, som ser lustigt ut i andras ögon.
Då de kommo till fartyget, sutto där på däck två
vackra, unga karlar, hvardera med en brokig mössa på
hufvudet, så att de icke behöfde föreställa sig själfva som
studenter. De hade mycket brådt med en helt ovanlig
sysselsättning, de sutto på bara däcket med korslagda ben,
liksom turkarna, och öfvade sig i rökning och spelade
sålunda redan i förväg litet orientaler. De hade redan länge
kunnat röka, men att röka ur en turkisk vattenpipa, det är
någonting helt annat.
När Groterjahnska familjen passerade förbi dem,
stannade Helena ett ögonblick och såg på den ene af dem,
som om hon ville säga: »Min Gud, så du ser ut, och hur
har du kommit hit?» men hon gick vidare, helt glad i sitt
hjärta, ty det var en angenäm öfverraskning. Den unge
mannen hade icke sett henne, ty han var som hvarje
människa borde vara, mycket upptagen med hvad han hade för
händer. Men när gamle Jahn kom med sin Jockum, såg
studenten händelsevis upp och sprang upp, det vill säga,
han ville springa upp, men det gick ej för sig; han tumlade
upp, ty hans ben hade börjat sofva, på grund af den
österländska sittningen. Därtill hade han den långa
vattenpipslangen i handen och såg ut som en ung blifvande
sprutmästare, hvilken proberar sin spruta, ehuru med den
skillnaden att sprutmästaren har vatten i sin slang, under det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
