- Project Runeberg -  Resan till Konstantinopel /
131

(1897) [MARC] Author: Fritz Reuter With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hafvet de kommo: människornas verk gick ned och Guds
verk gick upp. Hennes tankar voro allvarliga, men likväl
lätta och ljusa, och de sväfvade öfver berg och dal som
fjärilar i det gyllne solskenet, och de väfde Triest och Lilla
Barkow tillsammans, och hon förenade dem inom sig med
hvarandra, som om de vore en konungason och en skepparedotter,
och när hennes kärlek kunde utföra något sådant,
hvarför skulle hon icke då kunna bygga på sin och Karls
lycka? Och den gamle Jahn kom fram till henne och
sade: »Jag har i dag på morgonen fått ett bref från Lilla
Barkow och skall hälsa så mycket, och Paul, här är ett
bref till Jockum — jag vet inte, hvar den slyngeln håller
hus, du måtte väl ha reda därpå — vår pastor har skrifvit
det för Klähns gamla mor, gif honom det.»

Paul sprang bort, och den gamle fortfor: »Ja, Karl
hälsar dig så mycket.»

»Ack, farbror Jahn, jag har visserligen mycket mod och
god förtröstan; men skola mina föräldrar någonsin gå in
därpå?»

»Min dotter, hvad Gud har förenat, skola människorna
icke åtskilja; och mig förekommer det alldeles, som om
vår Herre lägger sin hand på er, icke så att han företar
sig något utomordentligt med er, eller vill med våld föra
er tillsammans, nej, han har verkat tyst och stilla, och det
är för mig ett bevis på, att det kommer från honom. Du
undrar väl öfver, att jag bakom dina föräldrars rygg gärna
vill ha dig till svärdotter mot deras vilja, och om du i
afseende på förmögenhet och samhällsställning icke passade
tillsammans med min gosse, så skulle jag väl akta mig för
att blanda mig däri, men jag anser allt, som reser sig
däremot, för en ren dumhet, för en sten, som man kastat i
vår väg, och den slunga vi väl bort.»

Helena ville göra några invändningar, men fick ej
tillfälle därtill, ty herr baron von Unkenstein kom emot henne
med en i ögat inklämd glasbit, och hon utbrast: »Ack, min
Gud, baronen!»

»Hvem är det?» frågade den gamle Jahn, men fick ej
något svar, ty baronen var redan alltför nära, och då han
ännu en gång ville upprepa frågan, fick han ej tid därtill,
ty tant Lina sköt rak fram emot honom som en pil: »God
dag, bästa herr Jahn!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:02:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reskonst/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free