Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Gläder mig mycket, nådigaste fröken,» komplimenterade
herr baronen och lät lorgnetten falla ur ögat, »jag
har sökt er och er älskvärda fru mor som ... på min ära,
som ...»
»Som ett par knappnålar,» inföll tant Lina.
»Ja, i sanning, ja, mycket riktigt! Får jag be er, nådig
fröken, presentera mig.»
Helena måste väl, således: »Herr baron von
Unkenstein — herr Jahn — fröken ...»
»Tant Lina,» inföll den gamla damen. »Jag måste ha
sett er förut, herr baron; men det är väl inte möjligt, ty
jag har aldrig haft några förnämare bekantskaper, och ni
måtte i så fall ha varit i Wismar.»
»Aldrig,» sade herr baronen, vände sig hastigt om och
utgöt öfver Helena ett riktigt regn af sina fraser.
Den gamle Jahn hade förut lagt märke till, huru fru
Groterjahn rusat på herr baronen, han hade sett Helenas
förlägenhet och han visste mycket väl, att modern ville
flyga högt med sin dotter; att hon ej skulle hålla till godo
med mindre än en baron, och den tanken vaknade nu hos
honom, att detta möjligen kunde vara den man, med hvilken
hans älskade Karl en gång skulle ha en gås oplockad, och
tant Lina gjorde en half vändning kring gamle Jahn, för att
hon skulle kunna få se baronens ansikte, och hon sade
därpå half högt för sig själf: »Men jag har ändå sett
baronen förut.»
Nu kom Paul springande: »Farbror Jahn, vet du, hvad
Jockum Klähn sa’ när han läst brefvet? Han sa’, att det
var så rörande, och nu sitter han där borta i fören bakom
trappan och gråter.»
»Ah, hvad är det nu fatt med honom igen? — Det
måtte väl inte ha händt hans gamla mor något, det skulle
göra mig mycket ondt» — och därmed skyndade han bort
mot fören.
Helena begagnade tillfället att komma ifrån baronen,
och tant Lina gick efter henne och sade för sig själf: »Det
förefaller mig alldeles, som när jag om aftonen ligger till
sängs och inte kan komma på det rätta namnet.»
»Nå, hvad är det fatt med dig?» frågade gamle Jahn
sin Jockum, när han funnit honom bakom trappan till
försalongen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
