- Project Runeberg -  Resan till Konstantinopel /
135

(1897) [MARC] Author: Fritz Reuter With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med hufvudet utom kojen och offrade i hvarje ögonblick
åt hafvets gud, och efter hvarje offer stönade han
saktmodigt: »Och detta skall vara ett nöje!»

Den lille fryntlige köpmannen från Thüringen höll
honom tappert stången. Fartyget brakade och brakade, som
om det ville gå sönder i fogningarna, och sjöarna vräkte
med dån och stormen rasade, och den lille köpmannen
stönade: »Herre, min skapare! Ja, Han har makten! Med
vår makt är det ingenting bevändt!»

Groterjahn, som låg långskepps och nu kastades
erbarmligt från den ena sidan till den andra, klagade: »Herr
kommerseråd ...!»

»Jag ber ... hup — hup ... — jag är bara en simpel
man, men mycket olycklig.»

»Ni kan gärna skratta, ni, som inte blir kastad så här
fram och tillbaka.»

»Jag ber, herr Grobian, jag inser inte, hvarför jag
skulle skratta, än stöter jag emot med fötterna och än med
hufvudet — hup, hup! — O, du har makten!»

»Och detta skall vara en förlustelseresa!» inföll återigen
Groterjahn.

Under de båda stackarena dansade spottbackarna och
allehanda husgeråd omkring, som om de hölle en stor bal,
och bredvid, i salongen, slogos lyktorna i tusen stycken,
som om de skulle sköta musiken och voro musikanterna
på balen. De italienska uppassarna sprungo oförtrutet
omkring och hjälpte här och stjälpte där, och ingen på
hela fartyget var så munter som Paul, som just väckts upp
af en duktig stöt och nu ropade: »Vet du hvad, pappa?
Jag mår alldeles förträffligt. Vet du, hvad jag gör? Jag
klär på mig och går och ser efter, hur det är med Lena
och mamma; jag vet, hvar de ligga. Det hänger en gardin
för, genom den kan jag tala med dem.»

Det är bra, Paul! Din afsikt är god, Paul, men företag
dig ingenting, så misslyckas ingenting; se så! nu ligger
du ju redan där och dansar omkring med spottbackarna,
som om du bjudit upp till vals, och den lille köpmannen
klagade: »Herre min skapare!» och herr Groterjahn
stammade: »För—lu—stel—se—resa!» och Paul ropade: »Pappa,
vet du hvad? Byxorna har jag redan på mig, men hvar
äro stöflarna? »— Buff! — Där föll något. — Ja, det var Paul,
som ramlat ut i salongen, där han tumlade omkring och
ifrån ett hörn skrek: »Pappa, vet du hvad? Nu har jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:02:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reskonst/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free