Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därmed tog han af sig sin päls, och huru mycket
tant Lina än stretade emot, måste hon likväl krypa in i
det vackra omhöljet. Och nu satt gumman där och tittade
fram ur den ludna kragen som råttan ur blåntotten, och hon
såg mycket allvarsamt och högtidligt ned på det hvita
hafsskummet omkring henne: »Så upplyftande! Så skönt!» Och
människorna blefvo tysta, och hafvet dånade och böljorna
bröto sig, men deras skumkrönta kammar rosenfärgades,
som om den eviga kärlekens rosenblad strötts öfver deras
vilda raseri, för att de skulle lägga sig till ro. Äfven
Helenas bleka ansikte började stråla i ett rosenrödt skimmer,
äfven hon hopknäppte sina händer och hennes lättade hjärta
framstammade en tacksägelse: ja, nu var faran öfverstånden.
Guds sol stod på himlen och hälsade det ängsliga människohjärtat
och predikade om den ursprungliga källan till all
nåd.
Den ene efter den andre af dem, som ännu någorlunda
kunde hålla sig på benen, kom nu upp på däck och
gick omkring gäspande och darrande af köld. Nu kom
äfven signor Vincenzio, som var öfverkypare på Bombay,
alldeles i grefvens tid bärande med en stor kanna kaffe och
ropade: »Café nero! Café Bombay!» — Och alla längtade
efter denna vederkvickelsens dryck, endast Paul ville ej
ha sådan, den var för stark, sade han. Men Jockum Klähn
gaf honom ärligt besked: »Du borde blygas, Paul, öfver
att vara en sådan kräsmage; vi dricka ju alla af detta kaffe;
se bara på den gamla förståndiga damen där, huru ifrigt
hon dricker, och hon är ändå mycket äldre än du. Jag
önskar, att du bara finge vara fyra veckor i maten hos mor
min, så skulle du nog få lära dig annat. Jag ville en gång
inte äta tjocka ärter. ’Läckermun,’ sa’ hon, ’tycker du om
grön såpa?’ — och så tog hon tag i mig och proppade de
tjocka ärterna i halsen på mig, och jag måste hålla till godo,
antingen jag ville eller inte.»
Men nu blef det äfven tydligt för de flesta, då de
blefvo varse förödelsen på fartyget och de sågo öarna och
klipporna omkring detta, att de sväfvat i en stor fara under
natten, ty det var en mycket farlig kust, och de hade blott
den försiktige italienske kaptenen att tacka för, att solen
ännu en gång gick upp öfver så många människolif. Allt
tätare blefvo klipporna; men allt smulare blef också vattnet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
