Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och när de lupo in i Ragusas hamn, Gravoso, tyckte de sig
alldeles vara på en insjö.
Här kommo alla upp på däck, och äfven de sjuka fördes
upp. Herr Groterjahn lades alldeles midt emot sin kära
hustru, så att de kunde se hvarandras bedröfliga uppsyn,
och de firade ett mycket sorgset och tyst återseende. Herr
Nemlich släpades fram af Jockum Klähn och sjönk alldeles
ihop, då han väl fått tag i en bänk.
Herr baron von Unkenstein satt på en fällstol och såg
så stelt framför sig, som om han glömt både Helena och
all världens fröjd och sjunkit i djupa betraktelser öfver det
mänskliga eländet; den lille thüringerköpmannen halkade på
det våta däcket och satte sig ganska hårdt däri, och när
han åter kraflat sig upp, såg han på platsen där han fallit,
och sade i sin oerhörda artighet: »Jag ber så mycket!»
Och nu satt han i fören framför hönsburen med en min
som en likbjudares och klagade: »Herre du min skapare, alla
de små tuppkycklingarna äro drunknade! Människor,
människor! — Ja, ja, — Med vår makt är det illa bevändt!»
och tätt intill honom hade äfven morbror Bors halkat på
det slippriga däcket och satt nu där med ryggen mot
hönsburen, och tycktes alls icke märka, att han då och då
öfverstänktes af sjön, och vid hans sida låg i samma sås en
gammal polack och stönade: »Jach jag ligger, jach jag har’et
godt, jach jag står, jach jag är dålig!» — Och vid hans
hufvud återigen satt herr Gumpert, som varit Antons
bordskamrat, och sade blott: »Rysligt! — Rys—ligt!» — Ja, det
var ett ganska lyckligt ressällskap, som på denna välsignade
dag landsattes i Gravoso.
I land repade de sjuka sig snart, så att de kunde gå
och åka till Ragusa. Fru Jeannette kom också slutligen så
mycket till besinning, att hon kunde hålla en ståtlig
föreläsning för Anton öfver, att han icke bistått henne i hennes
nöd. Herr Nemlich fick förebråelser, därför att han ej varit
hos Paul, och Paul fick förebråelser därför att han ej varit
hos herr Nemlich, och när hon väl satt i en länstol utanför
hotellet i Ragusa, och gamle Jahn händelsevis gick förbi,
vaknade inom henne ett dystert minne af, att hon under
förleden natt sett Jahn och att han haft någonting med henne
att beställa.
»Helena, mitt barn,» frågade hon Helena plötsligt,
»hvem bar mig upp på däck i natt?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
