Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herr Nemlich fick ingenting, men han hade redan
fått mycket för mycket skönt, och när han en stund
därefter åter satt på däck, gick ett förunderhgt klart ljus upp
för honom. Ja, det lyste så klart och starkt i ögonen på
honom: Helena var förälskad i honom. — Hvarför? ... — och
han sporde hvarje våg, som slog mot fartyget, och
han sporde hela nejden omkring och hvarje träd, men de
stodo stumma — hvarför skulle hon väl annars lämnat
baronen och valt honom till sitt sällskap? Hvarför hade hon
stått där försänkt i så djupa tankar, när han redogjorde för
sina åsikter om den mecklenburgska republiken? Hvarför
skulle hon väl frågat honom efter hans föräldrar, om hon
icke velat veta, i hvad förhållanden hon skulle komma
genom giftermålet? Hvarför hade hon alltid, då den gamla
damen blef något spetsig emot honom, tilltalat honom så
vänligt? Hvarför, hvarför, hvarför? — Och dessa »hvarför»
satte sig så fast inom honom, som om de vore den kål
han spisat till middagen. Han såg långt bort öfver det
härliga landskapet, och där reste sig ett vackert palats, och
han stod där tillsammans med Helena på en hög balkong
och sade: »Allt detta är mig underdånigt».
Ack, den stackars Munda! Hon satt i denna stund i
klockareköket i Stora Barkow och skrapade rofvor till
kvällsvarden och såg något resa sig i fjärran: det var lärarestolen
i Zwiebelsdorf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
