Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han halfhögt för sig själf, i det han vände sig om och
aflägsnade sig.
Ingen hade gifvit akt på den gamle Bors’ ord, det är
möjligt att ingen heller hört dem, men en person hade
likväl stått honom tillräckligt nära för att kunna höra hans
brummande, och det var gamle Jahn, och när Bors gick
sin väg, följde han honom och frågade honom: »Säg mig,
herr Bors, hvad menade ni med ’att hålla mot edra egna
penningar?’»
»Å,» genmälde Bors vresigt, som om någon trampat
honom på tårna, men plötsligt blef han vred, som om han
råkat trampa honom alldeles på liktornarna, och han utbrast:
»Är det inte skamligt, Jahn? Ni vet också, hvad värde
surt förtjänta penningar ha, och en sådan skojare, en sådan
baron sitter där och strör omkring sig dem, som om jag
hittat dem på gatan.»
»Har ni lånat honom dem?»
»Hvad ville jag göra? För er kan jag väl tala om det,
ni har också gossar, ni skall inte tala om det för mina tre,
ty ni vet, att vi behöfva respekt.»
»Nå, känner ni då baronen?»
»Känner! Skulle jag inte känna honom? Jag har
visserligen inte burit honom till dopet, men han hänger ju
oupphörligt i hälarna på min systerdotter Hanna, och hon
ger sig minsann inte i slanger med en obekant karl, för
se, hon var redan i vaggan så klok, att vår Herre själf
måtte ha förundrat sig öfver, att hon någonsin blef en
fullvuxen människa. Och dessutom har han ju sålt de
stora godsen i Dobberantrakten och vill nu köpa sig andra
i närheten af Schwerin, och han vill sälja alla sina slaktoxar
till min son Zamel, slaktaren, och på den affären har
jag förskotterat honom de två hundra thalerna.» Här suckade
morbror Bors, men efter denna suck skrattade han ursinnigt:
»Och dem spelar han nu bort!»
»Hör nu, gamle vän,» sade Jahn, »med de där godsen
i Dobberantrakten är det väl bara humbug, ty jag är ju
själf från den trakten och känner inte till någon baron von
Unkenstein, och med dem i närheten af Schwerin är det
nog på alldeles samma sätt, det måtte väl vi landtmän i
Rostock bäst veta, ty egendomsköpen utgöra ju föremål för
våra dagliga samtal, så att edra slaktoxar gå väl ännu på
bete i månen. Nej, gamle vän, jag fruktar för att ni blifvit
riktigt dragen vid näsan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
