Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Paulus,» sade herr Groterjahn allvarligt, »när jag — jag
själf låter undervisa mig på gamla da’r, så kan väl du
också gärna höra på? Människan skall alltid lära.»
Jockum nickade åt Paul, som om han ville säga: ser
du, det skadade dig inte.
»Nå?» vände sig herr Groterjahn till herr Nemlich.
Herr Nemlich hade emellertid dragit upp sitt urverk,
gaf en knuff åt perpendikeln, och så börjades det: »Ithaka,
af turkarna kalladt Teaki, en liten klippö mellan Cephalonia
och kusten, med udden Neïon och hamnen Rheitron, fordom
Ulysses’ rike ...»
»Nej,» inföll Paul, »han hette Odysseus.»
Jockum skrattade och blinkade åt honom, att det var
rätt.
Herr Groterjahn såg först på Paul och sedan på herr
Nemlich: »Hur vet du det, Paulus?»
»Subrektorn där hemma har sagt oss det.»
»I Cannabich står Ulysses,» sade herr Nemlich.
»Nå,» anmärkte herr Groterjahn, »det kan då väl i det
hela inte betyda så synnerligt, den ene kan möjligen vara
en son till den andre konungen; i Preussen heta de ju
också än Fredrik och än Fredrik Wilhelm, ja, till och med
bara Wilhelm. — Nå, vidare!»
Herr Nemlich öfvergick nu från geografien till historien
och började: »Om vi nu hålla oss till denne Ulysses, så
framställer sig för oss först trojanska kriget, om hvilket
professor Petiscus berättar för oss i sina verk. Ulysses var
en son till Laërtes och Anticilia och var konung öfver
Ithaka samt kringliggande trakter. Historien om denne
heros är genomväfd med många fabelaktiga berättelser.»
»Ja,» sade herr Groterjahn, »nog finns det väl många
osanningar däri.»
»Ja, herre,» inföll Jockum helt djärft, »och hvad andra
inte ha ljugit, det lägger nog Frans Nemlich till.»
Det där hörde man ej på, och herr Nemlich berättade
nu om trojanska kriget, och det gick på sitt sätt ganska
bra, utom att Paul då och då kom stickande med sina
anmärkningar, vid hvilka tillfällen Jockum alltid skrattade med
hela ansiktet, nickade och sade: »Det är rätt!» och hans
far gladde sig äfven öfver sin sons lärdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
