Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som några ifriga tidningsläsare tro, äro ett par turkiska
prinsar. Nej, det är ett par små, men mycket starka
fästningar, hvilka ligga midt emot hvarandra och redan
åstadkommit mycken olycka.
Nemlich kunde icke göra sig skyldig till nämnda
förväxling, ty han satt nere i sin hytt och genomgick sin läxa
ur lille Cannabich angående Dardanellerna och Konstantinopel
och annat, som står i samband därmed.
Då han slutat, tog han af sig sin goda, varma halsduk,
skar den i små remsor och sade för sig själf: »Sådant kan
jag också ha;» ty han hade sett, att baronen bar ett band
om halsen, och han ville ej vara sämre. Och nu satte han
sig och sömmade, ty denna konst hade han lärt sig af sin
far, klockaren, som egentligen var skräddare till börden;
men han utöfvade den af blygsamhet endast i hemlighet.
Nå, hos det slaget människor, som i sittande ställning
förtjäna sitt bröd, såsom skräddare och skomakare och författare,
inställa sig under arbetet allehanda tankar. Så gick det
äfven honom. Men om någon tror, att han skulle besvära
sig med att skicka dem öfver land och haf till Mecklenburg,
till den stackars Munda, så bedrar han sig mycket.
Nej, han tog saken mycket bekvämare, han skickade dem
blott till Helena, och där hade de fullt upp att göra. Ja,
hvarför hade hon ständigt utmärkt honom, hvarför hade
hon med sina yttranden alltid vändt sig till honom och
icke till hans rival? Hvarför hade hon städse uppmanat
honom att gå med sig, men aldrig baronen? Detta måste
ha någonting att betyda. Och hvarför skulle det icke
det? Hade han icke ofta läst i tidningarna, att en adlig
fröken förlofvat sig med en teologie kandidat? Och stod
icke en borgerlig godsägare i samma förhållande till en
adelsman, som en seminarist till en kandidat? Och om han
nu subtraherade den borgerlige godsägaren från adelsmannen
och seminaristen från kandidaten, stämde icke då räkningen?
»Nåväl,» sade han, »lika stora ifrån lika stora gör lika
stora, och om det ej stämmer alldeles, så finns det öfverskott
hos mig.»
Men för att han skulle kunna vara fullt säker, räknade
han på rockknapparna, och det befanns då, att den gamla
trofasta rocken, på hvilken han i många år måst lita,
oupphörligt svarade »ja», antingen han började uppifrån eller
nedifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
