Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han band sin smala halsduksremsa kring halsen med
en ståtlig ros, gick upp på däck och frös; äfven hans varma
väntan efter Helena frös småningom in, hon kom ej, ty
det var ett ohyggligt väder. De flesta passagerarna höllo
sig nere i sina varma kojer, och de af dem, som begifvit
sig upp på däck, voro retliga till lynnet, och af en
»förlustelseresa» såg man föga.
Herr Gumpert kom upp, stack näsan i vädret, sade:
»rysligt!» och gick ned igen. Den lille thüringerköpmannen
gnuggade händerna: »Vi måste finna oss däri, med vår
makt är det föga bevändt,» och gjorde på samma sätt.
Morbror Bors kom upp med en röd sängfilt kring axlarna,
hvilken hängde och släpade efter honom, som om han vore
en romersk triumfator, hvars naturliga längd krymt ihop till
en onaturlig tjocklek. Han skyndade i ett slags traf bort
till hönsburen, skötte i en hast om sina kräk och sade:
»Världen har blifvit upp- och nedvänd. Så jag svettades
här förr, och då var jag ändå inte så fet som nu.»
»Morbror,» ropade Paul, då han sprang nedför trappan
igen, »stanna här!»
»Det ska fan!» blef svaret.
»Paul,» sade Jockum Klähn, »du är annars alltid så
lärd, och du har berättat mig om alla de varma trakter, vi
kommit till; se så, värm dig nu vid den varma trakten, jag
sätter mig under tiden här vid den varma skorstenen.»
»Det kan jag också,» genmälde Paul och satte sig
bredvid honom. »Att det annars måste vara varmare här
än i dag, det kan du redan se på de stora djur, som tumla
omkring fartyget; det är delfiner, och de stå äfven i min
naturhistoria, som jag fick till julklapp af pappa.»
»Dem har jag också lagt märke till,» bifogade Jockum,
»och kan ej förstå, huru människorna här i landet bära sig
åt för att fånga dessa odjur. De måste ju slita sönder alla
nät- och metdon. Men jag har tänkt mig, att det ändå
kunde göra din mor ett stort nöje, om du satte in de där
odjuren i din dagbok.»
»Var tyst med dagboken, jag hade i morse förargelse
nog af den.»
»Har du fått smörj?»
»Nej, inte alldeles det; men ett par munfiskar har man
bestått mig.»
»Har du fått dem af din mor?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
