Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu var hon, som Anton märkte, riktigt i farten, och
han hade väl nu dragit sig tillbaka, om det icke gjort honom
för ondt att se på Helena; han började därför åter: »Min
kära Jeannette, människan skall ...»
»Befria mig från dina plattheter!» afbröt honom hans
hustru. »De kunna passa för Paul, men inte för mig och
henne.»
»Mamma,» inföll Helena, »älskade mamma!» och hon
sprang upp och omfamnade sin mor, »jag vet att mamma
menar väl med mig; du menar bättre än jag förtjänar; men
betänk, hvilka obehagligheter, som kunna träffa oss i dessa
för oss främmande förhållanden, och vi skola vara alldeles
utan skydd.»
»Skydd?» frågade modern och rätade på sig. »Är du
inte i din mors skydd? Och obehagligheter? När
storsultanen själf med aktning hälsar på din mor, så skola hans
undersåtar, Omar Pascha och dennes hustrur nog akta sig
för att emottaga henne annorlunda än med utmärkelse.»
Häremot kunde nu ingenting invändas, och Anton
afstod därför från ytterligare anmärkningar, men var likväl
förargad; han grep tag i låsvredet och gick ut, men harmen
tog sådan öfverhand hos honom, att han åter stack hufvudet
in genom dörren och skrek, rått på plattyska: »Ångbåten
går i kväll, och vi fara med ångbåten!»
Seså, nu hade han spelat ut sin trumf; men denna
ansträngning hade så upprört honom, att han icke kunde
komma till sig själf igen, utan gaf idel tokiga svar. Så till
exempel när den gamla damen frågade honom: »Nå, min
bäste herr Groterjahn, ni far således med?» svarade han:
»Ångbåten går i kväll.»
»Nej, bäste herr Groterjahn, den lilla ångbåt, som
skall föra oss från Galatabron till Scutari, går om en
halftimme.»
»Till Omar Paschas harem skola de inte.»
»Hvem vill väl till harem? Vi skola ju besöka berget
vid Scutari,» skrattade tant Lina.
»Och Helena skall inte dit!»
»Men hvad är det? Om er lilla, snälla Lena vill
följa med, hvarför får hon inte göra det? Men kom nu,
det är hög tid.»
Nå, sent omsider blef den stackars Groterjahn ändtligen
så lugn, att han kunde i korthet berätta, hvad som händt honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
