Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I den ena vagnen, dragen af en häst, sutto gamle Jahn,
Jockum och Paul, i den andra tant Lina, Groterjahn och
bokhandlaren. Då de kommit ut ur staden och lämnat
stengatan, sjönko hjulen djupt ned i den dyiga vägen, och den
turkiske åkaren hoppade ned från sin plats och vadade ända
till anklarna i dyn, för att det skulle bli lättare för hans
lilla svaga häst.
»Det gläder mig rätt mycket,» sade Groterjahn, »att en
sådan där turk ändå hyser kristligt förbarmande med sitt
djur.»
Bokhandlaren skrattade.
»Hvarför skrattar ni?» frågade Anton.
»Herr Groterjahn, om turkarna inte hade mera
barmhärtighet mot sina djur än de kristna, då skulle nog vår
åkare redan för längesedan gripit till piskan, men han har,
som ni ser, alls ingen sådan med sig.»
»Det vore fan!» sade Anton. »Men hvarmed drifver han
då på hästen, ifall denne blir istadig?»
»Hör ni inte, hur han talar med honom?»
»Nå, hvad säger han då?»
»Godt, min äppleblomma, godt, min ros! Du dras
nog med det! Mod bara, rosen lilla! Se’n skall du få
gyllne korn.»
»Hör ni, det förefaller mig mycket anmärkningsvärdt.
Då ha ni väl här också en förening mot djurplågeri liksom
i Mecklenburg? Ännu helt nyligen skref dess ordförande,
Polonius, i Schwerin, till mig och frågade, om jag inte ville
bilda en sådan äfven i Rostock, men jag har minsann så
mycket annat att tänka på.»
»Någon sådan förening känner man här inte till, djurens
goda behandling förestafvas af turkarnas religion.»
»Hm,» sade Anton, »det har jag då inte tänkt mig;
jag har tvärtom ansett den turkiska religionen vara riktigt
blodgirig.»
»I många fall skulle vi väl som kristna inte kunna
byta med densamma, men i den påbjudna ömheten mot
djuren skulle vi nog kunna ha ett exempel, och vår turk
kommer, som ni ser, med sina vänliga ord längre än en
mecklenburgsk dräng med piskan.»
»Ja, i sanning!» sade Anton. »En mecklenburgsk häst
skulle i detta väglag redan upphört att dra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
