Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där att göra, ty han lägger nog hellre sina händer på det
folk, som tror på Muhammed, än på det, som en gång födde
Ivan.
Vänd dig om! Mot vänster! Där ligga Marmorasjön,
Hellesponten, annars bada Prinsöarna där i ljus och
rosenprakt, men i dag hvila djupa skuggor öfver dem, liksom
om de vore bårtäcken — och äro de det icke? Där
begrofvo de sjunkna, af världen fördömda grekiska kejsarna
sina döttrar. Sköna döttrar! Och de begrofvo dem alldeles
så som våra mecklenburgska adelsmän begrafva sina döttrar
i klostret Dabbortin och Malchow, och tänkte ej heller på,
att ett varmt, lefvande hjärta stämmer illa öfverens med en
beräkning, som uppgjorts »till husets ära».
Men se vidare! Där strålar mindre Asiens Olymp i
hvit snöglans emot er! Hurra! Hurra! Må den påminna
er om Olympus i Grekland, där fordom gudar hade sitt
hemvist. Ja, se ni, se länge! Och låt sedan bokhandlaren
vända er om, för att ni må kunna se bakom er. Hvad?
Där ligger öknen! Öknen i rosenrödt sken! Vår Herre har
i sin nåd utgjutit sin klarhet däröfver, och Abraham har
vandrat där, och Moses har där visat lagsens taflor för sitt folk,
och Kristus har där öfvervunnit djäfvulen. Ack, allt det
sköna här till höger och vänster, om hvilket folken stridit,
där människor efter människor blifvit slaktade, allt detta
hänför ej så mycket, som när man ser den fläck, hvarpå en
ensam människa vandrat i tankar, vända till Gud.
Tant Lina stod och såg, tills vattnet kom henne i
ögonen och sakta droppade ned som ett majregn, under
hvars välgörande inverkan allt grönskar och blommar till
Guds pris och ära. Det var fromma tårar och under deras
välsignelse grodde goda gärningar, ty hennes varma hjärta
var; så modigt och starkt, att fromma känslor icke voro
henne tillräckliga; de blefvo genast till en gärning, som hon
måste utöfva på människor.
»Ack,» utbrast hon, »det är rörande, här måste hvarje
människohjärta känna sig rördt! Och den, som står här
och ser allt detta och likväl ännu bär hat emot sin broder
i hjärtat, han är ej värd, att en sådan Guds nåd beskäres
honom.»
»Ni har rätt,» sade gamle Jahn vid hennes sida och
gick i djupa tankar från henne bort till Groterjahn, som stod
något afsides, äfvenledes tankfull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
