Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och nära intill honom ljöd en röst: »Kära syster, det
är tyskar — riktiga tyskar — och plattyskar till.»
»Hvad fan!» utropade Jockum.
»Min Gud!» sade herr Nemlich.
De sågo sig båda om, och där stodo i förstugudörren
två äldre flickor, så fina och renliga i svarta yllekläder med
en snöhvit duk öfver hufvudet, och de betraktade dem så
vänligt och gladt, som om de vore gamla bekanta, och
Jockum sade:
»Madam, det finnes äfven tyskar med i sällskapet, men
vi ä’ mecklenburgare.»
De båda fruntimren anmärkte, att, så vidt de visste,
mecklenburgarna äfven äro tyskar, och inbjödo dem vänligt
att stiga in i deras boning, och herr Nemlich kom i ett
bildadt samtal med dem, och de fingo nu veta, att de voro
tre systrar från Rhentrakten, från Kaiserswerth, hvilka af
människokärlek på egen svag hand upprättat en skola för
kristna och hedningar, för judar och turkar, och Guds
välsignelse hade ej uteblifvit.
Då de märkte, att de båda unga männen voro i stort
bryderi, huru de skulle återfinna sitt sällskap, skaffade de
dem en vägvisare, en ölkypare från Wien, och då Jockum
ville inlåta sig i samspråk med honom, förstod han ej ett
ord, utan sade:
»Frans Nemlich, de säga ju, att vi mecklenburgare
också äro tyskar, och den här ger sig ju också ut för att
vara tysk, men jag förstår ej ett ord af hvad han säger.
Här kan du uträtta något, italienarna skall jag nog sköta.»
Nu gingo de med wienaren till bron, där kamelerna
lastades, och Jockum sade: »Om vi träffa Paul, så träffa vi
honom här, ty han är mycket för kreatur.»
Och rikligt! Där var Paul bland en hop beduinaraber
och satt uppe på en kamel så resfärdig, som om det skulle
bära af till Mekka och Medina.
»Gud förskone oss, Paul!» utbrast Jockum, »du generar
dig då inte. Hur har du kommit upp på det kräket?»
»Jag har klättrat upp.»
»Hvad sa’ du då till karlarna?»
»Jag sa’ aldrig ett ord, utan gaf dem drickspengar.»
»Så där ja,» sade Jockum till Frans Nemlich, »nu kan
han redan turkiska. Men hvar äro då de andra?»
»Vet inte, Jockum.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
