Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och ni, herr Gumpert, hur är det med er?» sporde
tant Lina.
»Rysligt!» ljöd svaret, och det bleka ansiktet stod i
fullständig proportion till svaret. »Herr Beyer har
öfvertalat mig att röka en turkisk vattenpipa, och jag måste
därför suga röken in i lungorna. Cigarrer röker jag hvarje
dag; men det här ...»
»Herre,» sade Jockum och trängde sig fram litet, »cigarrer
har jag lärt mig att sköta» — och han såg sig om öfver
högra skuldran — »Paul, tig du! — Och om ni tillåter
det, herre, så skall jag sätta pipan i ordning; det går ju inte
för honom.»
Därmed satte Jockum sig ned och rökte ur vattenpipan,
och när herr Gumpert ville återtaga henne, rökte han bara
på och sade sakta till Paul: »Paul, om min mor såg mig
nu, tänk, hvad hon skulle förundra sig öfver, att jag redan
kan röka på turkiska.»
Sällskapet på den vackra gården blef nu så lifvadt och
gladt; gamle Jahn var riktigt uppspelt, han skämtade med
herr Beyer, och den brokige fjärilen lät skämta med sig.
Paul stod mellan hans knän och skrattade honom högt i
ansiktet, och tant Lina sedan!
Den gamla damen var rent utom sig af idel glädje,
hennes hjärta slog så ungdomligt mot de gamla magra
refbenen, som om de efter många års väntan ville spränga
sig ut därigenom och rulla omkring som ett barn i blommor
och grönt. Men det hade också skäl därtill, ty Jockum
Klähn satt midtemot henne och såg på de båda turkarna,
som skötte sin »kef» och gjorde alla möjliga försök att
riktigt härma dem i allt, som om han nu på sistone ville
afsvärja sin ärliga kristna tro och ropa: »La ilaha ill Allah,
Muhammed rauel Allah!»
Hvad allt kan det icke bli af en mecklenburgsk
bondpojke!
Men ingenting är fullkomligt här i världen, ingen fröjd
kommer oblandad; bakom det muntra sällskapet satt herr
Gumpert med det bleka, turkiska tobaksansiktet: rysligt!
och bakom honom stod kroaten med ett ansikte så surt
som det wieneröl, han förr i världen utskänkt här — ty
han hade ännu icke fått några drickspengar — och nu
kastade den allra gladaste kamraten i hela sällskapet, Paul,
ännu en sten i munterhetens klara bäck, i det han utbrast:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
