Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anton träffade slutligen herr Nemlich i fören, där han
krupit in bland en mängd tåg och segel, som om han ville
göra upp med det förflutna, ljusfärgade fjärilslif och nu
spinna in sig i puppan för ett evigt lif.
»Säg mig,» sporde principalen, »hvad är det för en
plats?»
Herr Nemlich kröp fram ur sin påbörjade inspinning
i puppan och sade: »Methone, en liten obetydlig fästning,
som ej har något vatten, bekant som Pytagoras’ födelsestad. »
»Py...? — Py...? Hur heter karlen? Och hvad var
det med honom?»
»Pytagoras var en berömd skollärare i forntiden, och
han hade stiftat en egen skola.»
»Således, en privatskola,» anmärkte Anton.
»Ja, och han förbjöd sina lärjungar att äta stora bönor.»
»Hvad vi kalla bondbönor således. Men det är ändå
märkvärdigt, mycket märkvärdigt, att skolmästarna i gamla
tider haft alldeles likadana egenheter för sig som äfven våra
ha. Nå, äpplet faller ej långt ifrån trädet.»
»Ja,» genmälde herr Nemlich något förlägen, »och så
har Pytagoras äfven hittat på en egen lärosats, och när
han funnit den, offrade han hundrade oxar.»
»Hvad för slag? En privat skollärare hundra oxar?
Herre, tror ni, att jag är dum? Ni börjar vackert igen:
först var det hästar, nu är det oxar!»
»Herr Groterjahn, jag säger bara, hvad jag vet, och med
den där lärosatsen har det sin riktighet.»
»Nå, det kan jag då gå in på, ty satser komma de
sakramenskade skolmästarna fram med ännu i denna dag. Hvad
ha ej riddaregodsägarna för förargelse af de fördömda
karlarna! De vilja till och med vara klokare än sina herrar.»
Herr Nemlich gjorde inga invändningar, han ryckte blott
på axlarna och sade:
»Och så har denne berömde Pytagoras uppfunnit ytterligare
två saker; först själavandringen, för det andra sferernas
harmoni.»
»Nej, håll nu!» utbrast Anton och gapade med
vidöppen mun upp i luften, alldeles som en karp, hvilken i
all sin tid rotat omkring i dyn nere på bottnen och nu för
första gången insuper litet frisk luft. »Själavandring. Hvad
menar ni med själavandring.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
