- Project Runeberg -  Resan till Konstantinopel /
237

(1897) [MARC] Author: Fritz Reuter With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

måste komma hit och ta teskedarna i förvar, de skulle
annars kunna bli stulna.»

»Herre,» sade Jockum, då han kom tillbaka efter väl
uträttadt ärende, »vet ni hvad han sa’? Låt ni skedarna
vara, sa’ han, här stjäl ingen. Det förundrar mig ändå;
man skulle bara låta silfverteskedar ligga ute på Nytorget i
Rostock, så finge man se, hvart de skulle ta vägen.»

»Ja,» inföll den gamle, »tant Lina, det är verkligen
underligt: när man hos oss talar om italienare så kallas de
alltid för spetsbofvar och röfvare, men här ...»

»Ja, det är sant,» instämde tant Lina, »men sedan i går
afton känner jag orsaken. Jag brukar nämligen gärna tala
med vår värdinna, som är ett mycket förståndigt fruntimmer.
Ur folkets mun får man kunskap om mången hemlighet.
Hon berättade mig i går, att här i Venedig finnes en lag,
som bestämmer, att den, som en gång stulit på Marcustorget,
aldrig mera får sätta sin fot där, och eftersom detta
torg är så godt som den enda platsen, där man kan räta ut
benen litet, så tar hvar och en sig väl till vara.»

»God afton!» ljöd en glädtig röst bakom dem, och när
de vände sig om, stod herr Gumpert framför dem.

Men hvilken förändring hade icke försiggått med herr
Gumpert! Borta var det bleka ansiktet, borta var den
vresighet, som under resan varit spänd som en grå spindelväf
öfver detsamma, och han såg så lifvad och glad ut som en
fyrtio års gammal ungkarl, hvilken fått sig en fästmö om
aderton.

»Nå,» sade tant Lina, »man kan ju inte känna igen er.
Inte sant, bäste herr Gumpert? Här är det inte rysligt,»
och därvid kastade hon en så tacksam blick på den af
tusentals ljus bestrålade Marcusplatsen, som om den vore en
vacker balsalong, där dansen skulle börja strax, musiken var
redan kommen, och gästerna sväfvade parvis fram och tillbaka,
som vore det början af en polonäs, hvilken Europas
alla folkslag ville uppföra här.

»Nej,» sade herr Gumpert i mycket kry ton, »jag
känner mig mycket belåten här, jag har redan i går afton
funnit en vän, en verklig vän.»

»Jaså?» inföll den gamla damen, och man kunde se
på henne, att hon riktigt hjärtligt gladde sig åt herr
Gumperts lycka. »Hvem är det då, om jag får lof att fråga?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:02:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reskonst/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free