Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Då du har dina vänner omkring dig, hvarför skall
inte jag då äfven ha mina omkring mig?»
Helena ryste riktigt till och tog sin far under armen,
och han sade helt sorgset till henne: »Du tycker väl inte
om det? Men du vet ju, att mamma nu åter har väldet,
ty alltsedan hon kom från fartyget, har hon så småningom
fått de gamla tagen.»
Nå, herr baronen hämtades, herr Gumpert kom med,
och sällskapet begaf sig till palatset Pesaro. Här var hvarje
tafla, hvarje låda, hvarje stol försedd med ett nummer och
ett pris, och hvilken demokratisk stackare som helst kunde
nu för nordtyska, rödkindade silfvergroschen köpa de
aristokratiska härligheterna.
»Ett bedröfligt slut!» sade tant Lina. »Se där längs
kanalen. Dessa tre palats tillhöra madame Taglioni, som
förtjänat dem med sina ben.»
»Jaså,» sade Anton och knäppte omsorgsfullt till
byxfickan, i det han kastade en forskande blick på sin hustru,
»du ser med så underliga blickar på alla de gamla kistorna
och lådorna här stå. Jag köper ingenting! Allt det där
kunna vi få mycket billigare hos Piep-Smidt i Neu Brandenburg.»
Anton var då den rena oppositionen!
»Mina herrar,» sade ciceronen, »nu gå vi öfver Rialtobron.»
»Jaså?» sade Anton, »det är den,» liksom om Rialton
vore honom en kär plats, åt hvars bekantskap han länge
gladt sig.
»Ja,» sade ciceronen, »och här på bron se ni butik på
butik, och här skall den beryktade juden Shylock förr ha
stått bakom disken.»
»Shylock?» sporde Anton, »ett konstigt namn på en
jude, hos oss heta de alla Moses eller Levi eller Jakob eller
någonting sådant.»
»Shylock är den bekante juden,» sade herr Nemlich,
hvilken ej förgäfves ville förtära sitt bröd som förklarare,
»som enligt lagen hade rätt att ur en lefvande förnäm adelsman
skära sig ett skålpund kött alldeles bredvid hjärtat.
Jag har själf läst det.»
»Herre,» skrek Anton, alldeles mörkröd af vrede, »vill
ni drifva med mig? Vill ni, att jag skall tro på edra
förbannade osanningar?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
