- Project Runeberg -  Resan till Konstantinopel /
242

(1897) [MARC] Author: Fritz Reuter With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den stackars herr Nemlich! Helena kunde nu icke
ens komma honom till undsättning, hon lade sin hand på
gamle Jahns arm och bad med en blick på herr Nemlich:
»Farbror Jahn ...»

Gamle Jahn förstod också genast detta, gick fram till
Groterjahn och sade:

»Groterjahn, ack, Groterjahn, lugna dig! Karlen
menade ju väl, och om historien icke är sann, så är ju han
först lurad.»

Nå, Anton var ej något odjur, hans hetta hade flugit
sin kos, och han sade till Herr Nemlich: »Nå, nå! Om
jag också inte tror det, så är jag ändå inte ond däröfver.»

Medan detta tilldrog sig på ena sidan af Rialto, skulle
någonting ännu besynnerligare inträffa på den andra.
Jeannette Groterjahn, baronen, herr Gumpert, Helena och den
gamla damen hade gått vidare med ciceronen, och då de
passerade förbi en butik, sade Gumpert:

»Mina damer, se bara, hvilka präktiga sidentyger som
ligga där!»

Jeannette betraktade med begärliga ögon härligheterna
och visade på ett stycke dyrbar damast: »Ack, se, herr
baron!»

»Ja, min nådiga, men det är också af det allra tjockaste
venezianska sidenet, det kostar helt säkert sina tre thaler
aln. Jag har bara en gång ...» här afbröt han sig och
rodnade djupt.

»Herre Jesus!» utbrast tant Lina och slog sig med
handen för pannan, och då det öfriga sällskapet vände sig
om mot henne, såg man endast ryggen af den gamla damen,
som rusade med stark fart mot gamle Jahn.

»Hon har väl glömt något,» anmärkte Helena.

»Men jag finner det ändå mycket opassande att lämna
oss på det viset,» sade hennes mor, i det hon tog baronens
arm och gick vidare med honom.

»Tant Lina, hur är det fatt med er?» frågade gamle
Jahn, »hvarför så brådtom? Har någon förgått sig mot er?»

»Nej, nej!» lydde svaret.

»Men ni är ju alldeles blek; tala då!»

»Inte här, inte här! Jag tror, att det är en stor lycka.
Min bäste herr Jahn, låt oss skilja oss från sällskapet och
ta en gondol, så skall jag berätta er allt.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:02:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reskonst/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free