Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Å, jag kan nog vänta,» sade den gamle, i det han
vinkade åt en gondol.
Då de båda sutto i denna, frågade han: »Nå?»
»Det är ingen baron, det är en handelsbetjänt!»
»Hvad?» frågade gubben mycket ifrigt. »Menar ni baron
von »?»
»Just han.»
»Tant Lina,» sade gamle Jahn, »ni är ett klokt
fruntimmer, men äfven den visaste höna kan mången gång
värpa i nässlorna. Skulle ni inte möjligen här vid lag ha
kunnat ta miste?»
Tant Lina berättade nu utan all hetta och rörelse
händelsen utanför butiken med sidentyget och slöt med
orden:
»Herr Jahn, ni vet, att jag under hela resan sagt, att
jag måste ha sett baronen förut, fastän jag icke kunde
komma ihåg hvar. Men när han väl började på med det
där sidentyget och sade, hvad alnen kostade, då visste jag
hvarifrån han är; han har för en fyra eller fem år sedan
varit i kondition hos sidenkramhandlar Kölzow i Wismar,
midtemot hvilken jag bodde på den tiden, och jag kan
äfven säga er, hvad han heter; han heter Bössow. Bäste
herr Jahn, hvem kan väl komma på den tanken att i en
baron i Triest återse en bodbetjänt från Wismar! Och så
har den skojaren skaffat sig ett sådant där förnämt skägg
och lagt sig till med lorgnett och begagnar ett språk som
en knähunds morrning. Nej, min bäste herr Jahn, jag
misstar mig inte, jag har äfven ofta förargat mig öfver,
att han genom sina artigheter ännu mera kollrade bort
hvarje ung flickas redan förut förvridna lilla hufvud.»
»Om det förhåller sig så,» sade den gamle, »så måste
här ske någonting, annars kan lätt en olycka inträffa. Vet
ni bestämdt, huru länge Groterjahns tänka stanna här och
hvilken väg de ämna följa, då de fara hem?»
»Jag vet ej något annat, än hvad Helena har sagt mig,
och hon trodde, att de skulle stanna en tio, tolf dagar
till, och därefter skulle de fara hem öfver Verona och
Tyrolen.»
»När hon säger så, är det väl också på det sättet. Frun
skulle visserligen kunna göra ett inpass däri, ty hon har
sina nycker, men då det gäller hennes eget nöje, är hon
nog bestämd af sig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
