Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och där uppträdt som spelare. Hos fotografen, herr Kälcke,
var det svårare. Han visste mycket väl, att han tagit af
den unge mannen, men plåten hade gått förlorad, och det
gällde därför nu att få reda på, till hvem herr Bössow
möjligen kunde ha skänkt sitt fotografiporträtt här i Wismar.
Herr Kälcke erinrade sig emellertid, att ett rykte för några
år sedan berättat, att Bössow stod i förbindelse till den vackra
modehandlerskan Tz..., om någon, så måste hon äga ett
porträtt af honom. Jag begaf mig sålunda till den unga
flickan. Min far, du vet, att jag aldrig gjort bekantskap
med modehandlerskor, jag var också därför mycket förlägen
— i synnerhet som flickan var en utomordentligt älsklig
varelse, skön, mycket skön, men därjämte enkel i sätt och
ord. Då jag framförde mitt ärende till henne, steg hon upp
från sin arbetsstol, gick bort till en byrå och tog där fram,
under gaz och vissnade blommor och sönderbrutna kransar,
en minnesbok, slog upp den, såg länge på ett blad, tog
därefter fram en fotografi därur och sade: ’Nej, min herre,
han är min trolofvade brudgum. Han har ljugit på mig
och bedragit mig och sedan skamligt öfvergifvit mig; men
likväl — och fastän ni har ett ärligt ansikte och jag icke
kan tro, att ni vill på något sätt missbruka porträttet — jag
kan icke skilja mig från det. Men här hos konditor G.
konditionerar en flicka, som också har ett porträtt af honom:
hon skall lättare förmås att lämna ifrån sig sitt.’ — Därmed
satte hon sig åter på sin stol, i det hon började röra om
bland tygbitar och konstgjorda blommor, och kastade på mig
en lång, sorgsen blick; den blicken glömmer jag aldrig i
hela mitt lif. Min far, hvad du än må ha för dig, så ställ
så till, att den unga flickan icke blir olyckligare än hon är.
Med den andra mamsellen gick det bättre. Hon räckte
mig skrattande det ifrågavarande porträttet och frågade, hvad
jag ville med den strunten, hon slog därefter i ett glas
bischoff åt mig, hvarpå jag aflägsnade mig med min gåfva.
Jag far i afton med sista tåget, och när du erhåller detta
bref, skall jag väl redan vara i Verona, på det bestämda
hotellet. I alla händelser skrifver jag genast efter min
ankomst till dig därifrån. Och nu ett snart gladt återseende!
Jag behöfver väl icke bedja dig att hälsa!
Lef väl till dess!
Din trogne son
Karl Jahn.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
