- Project Runeberg -  Resan till Konstantinopel /
264

(1897) [MARC] Author: Fritz Reuter With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Fru Groterjahn var i detta afgörande ögonblick fru
Groterjahn i all sin glans. Hon kastade hufvudet litet
tillbaka, men snörstöfveln stod fast på sin plats, och
»själfmedveten och stor», såsom Göthe skrifvit på Blüchers
postament i Rostock, sade hon:

»Träd närmare, Hella!»

»Så skall då fan ... » började Anton, då en röst, som
kom från en buske, hviskade:

»Var lugn, Anton! Denna förlofning skall aldrig komma
till stånd.»

Och fram från busken trädde nu gamle Jahn och vid
hans sida stod tant Lina, och bakom dem herr Gumpert
och morbror Bors, och bakom dem Karl Jahn och
herr Beyer och allra sist Jockum Klähn med ett ansikte
lika »själfmedvetet och stort», som fru Groterjahns och
hvars uttryck sade: hvad detta betyder, det vet jag
alltsammans!

Seså, nu var det slut med den Groterjanska
familjekongressen.

Morbror Bors bröt sig in mellan gamle Jahn och tant
Lina och rusade på baronen:

»Ni fördömde, eländige karl! Ni vill vara baron? Hvar
äro mina tvåhundra thaler? Hvar äro mina slaktoxar?»

Och bakom honom kom herr Gumpert och skrek:

»Ni vill vara min vän och stjäl ifrån mig mitt guldur?
jag såg nog, hur ni gräfde i min västficka, och här är
det,» och därmed drog han upp uret ur rockfickan, »här är
det! — Rysligt! — Herr Bauer säger ...»

»Tyst nu!» sade gamle Jahn och trängde sig fram
emellan dem, »herr Gumpert, ni har fått ert ur; men vi
måste nu här bevisa, att det icke är fråga om någon baron,
utan blott om en vanlig industririddare. Fru Groterjahn,»
här närmade han sig sin gamla inbitna fiende och höll ett
porträtt för hennes ögon, »är inte detta porträttet af den
karlen, som ni utsett till er svärson och som låter kalla sig
för baron? Det är porträttet af handelsbetjänten Bössow från
Wismar. Det förskrifver sig från fotografen Kälcke, som
ansvarar för det. Fru Groterjahn, ni har mycken skuld här,
men jag också. Ni kan här se, hvad hatet kan ha för
följder; kom hit» — han sträckte sin hand emot henne,
— »slå till, så få vi en gång se, hvad som kan följa af
kärlek.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:02:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reskonst/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free