Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och nu började mellan de båda gamla gossarna en
ordentlig täflingskamp i frikostighet och nobelhet, så att de
båda unga kunde vara fullt belåtna med sin utstyrsel, och
när man anlände till Rostock, var allting klappadt och klart;
Karl och Helena skulle ha Stora Barkow och bo där, och
Karl skulle äfven sköta Lilla Barkow, tills Gustaf kommit
så långt, att han kunde öfvertaga det.
»Men Paul?» frågade gamle Jahn.
»Å, med honom har det ingen fara!» sade Groterjahn,
»du skall få se, att Paulus blir advokat.»
»Det tror jag ändå inte,» sade den gamle, »han blir
nog jordbrukare, han med, men det blir väl någon råd till
dess.»
»Ja, tant Lina,» sade gamle Jahn, när de i Rostock
stego ur vagnen, »i dag och i morgon måste ni hålla till
godo hos mig, ty på hotellet får ni inte bo, om ni inte
vill göra mig ledsen. Jockum, tag vård om damens saker
och laga att de komma hem till vårt; vi gå förut.»
Nu sades farväl till Groterjahns, och när de kommit
in i den gamles hus, ryckte han upp fönster och dörrar
och utropade:
»Här är det alldeles för instängdt. Låt oss gå ned i
trädgården! Men där ser det väl också skönt ut!»
I det fallet hade han likväl ej gissat rätt, ty Gustaf
hade fått tag i en trädgårdsmästare, och den härliga våren
log emot dem ur trädgården, som var mera putsad och ren
än någonsin.
»Se, herr Jahn,» sade den gamla damen, »här blomma
också körsbärsträden redan; alltsedan vi voro i Venedig ha
körbärsblommorna icke öfvergifvit oss.»
»Vänta,» sade den gamle, »sätt er här en stund i
löfsalen, jag kommer genast tillbaka.»
Och när han kom åter, var han icke ensam, han kom
med en annan dam under armen, hon var gammal och
dammig och hade en smutsig röd mössa på sig och bar
en mörkgrön krinolin. Hon var bördig från Ungern och
härstammade från flaskornas där talrika släkte. Och han
tog af henne den röda mössan och tvang henne att göra
en bugning för tant Lina och med full hals ge ifrån sig
hvad hon hade på hjärtat. Han tog ett glas, stötte det emot
det andra och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
