Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men han blef plötsligt sorgsen, »men husbond’, skall jag
lämna er?»
»Å, det går nog, du får tillräckligt ofta se mig.»
»Nå, då är det mig fullkomligt egalt! Gud bevare
mig väl, hvad ska mor säga? Hon ville göra mig till ridknekt,
och nu blir jag väl med tiden till och med inspektor!»
I huset intill ägde samma morgon äfven en uppgörelse
rum: herr Nemlich fick sin utlofvade dusör, och då fru
Groterjahn utbetalat den till honom, stack Anton i sitt hjärtas
fröjd ännu en tjugufem-thalerssedel i handen på honom, den
skulle vara plåstret på de många hål, som hans grofhet
under resan tillfogat.
Herr Nemlich anlände om aftonen riktigt till den gamle
klockaren Beerbom, och jag säger ingenting om Mundas
glädje, eller om den fryntlighet och stolthet, hvarmed den
hederlige blifvande svärfadern emottog honom; jag vill endast
nämna, att han genom pastorns goda förord verkligen fått
tredje lärareplatsen i Zwiebelsdorf. Nå, där sitter han ännu,
men alldeles ensam, ty han kan ej gifta sig på de
inkomsterna, men efter hvad jag läst i Rostocks Dagblad, så har
han utsikt till en god lärarebefattning, och då skall det bli
bröllop. Han berättar mycket gärna och vackert om sin
resa till Konstantinopel, men har glömt mycket, såsom till
exempel sitt knäfall i Smyrna, hvilket han ännu icke talat
om för Munda. Men han har på resan lärt mycket. Han
har allt sedan knäfallet tänkt på åtskilligt allvarsamt, och
han har lärt sig inse, att läsningen af Eugène Sue gör ens
hufvud dunklare i stället för klarare, och han har märkt,
att människan lär föga af böcker allena, om hon än kan
lilla Cannabich, lilla Petiscus och lilla Nösselt. Han ägnar
sig helt och hållet åt sin skola, och när han har arbetat
sig trött där, pysslar han med biskötsel och trädplantering.
Ja, om han fortfar på det sättet, och för den saken skall
nog Munda sörja, så skall det hedervärda stånd, till hvilket
han hör, med glädje och stohhet se honom bland sig, och
det skall ej harmas på honom och mig, därför att han begått
åtskilliga dumma streck och jag berättat saken.
Karls och Helenas bröllop har stått för längesedan, de
bo på Stora Barkow, lyckliga genom sin omtanke om hvarandra,
friska genom sin flit och lifvade af människokärlek.
Jahn och Groterjahn och tant Lina resa ofta dit och
fröjdas öfver den lycka, som blomstrar där; Paul kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
