- Project Runeberg -  Resningen 1568. En historisk studie /
7

(1880) [MARC] Author: Thure Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att, låta ständerna utöfva densamma, och den provinsiella
natur, riksmötena ännu liksom långt derefter ofta hade,
minskade naturligtvis deras motståndskraft. Erik samlar
dem för att bevilja en gärd, för att döma öfver hans
fiender, for att yttra sig om hans giftermåls- och
fredshandlingar eller för att godkänna nya förslag till
administrativa inrättningar, och alltid äro de färdiga att
lemna sitt bifall till konungens vilja.

Allmogen, som så ofta varit ett stöd för våra stora
konungars tron, borde, kunde man tro, hafva varit det
äfven för Eriks, bondekonungens, som han ju blifvit
kallad. Men Erik hade aldrig stått i samma omedelbara,
patriarkaliska beröring med den samma som fadren; den
kunde ej skänka honom samma vördnad och tillit, den
hyst för gamle konung Gösta under hans senare tid.
Kriget med Danmark medförde för den södra delen af
riket de svåraste hemsökelser och väckte nog missnöje
hos bonden, då han tänkte tillbaka på de flydda, lugna
och fridfulla åren [1]. Ett inhemskt herreskifte, som
flyttade kronan från en broder till en annan, var ej
tillräckligt att sätta honom i rörelse, i synnerhet som det
fruktade spöket af ett herremannavälde dels väl något
bleknat under Gustafs regering, dels väl ej stod som en
bild af framtiden för bönderna vid Eriks fall. Det torde
vara förlåtligt att tro, att de i detta fall ej rätt klart
kunde se, hvad följa skulle, ty den aristokratiens
öfvermakt, som sedan kom, låg ej i naturen af 1568 års
statshvälfning, den hade väl mest Johans och Sigismunds
oduglighet som regenter att tacka för sin utveckling.
En bonderesning, om den ej erhöll en vidsträcktare
utbredning, var också nu ej så fruktansvärd som under
Engelbrekt, Sturarnes och Gustafs tid; den moderna
krigskonsten och de stående härarne hade redau börjat
sitt intåg i norden.


[1] 2) Westling; Det nordiska sjuårskrigets historia ss. 80, 115,
123, 175.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 16 15:51:59 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/resn1568/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free