9 (Resningen 1568. En historisk studie)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

behandlades de ej af honom. Det förtroende, hans fader
satt till sina adeliga fränder, fans ej hos Erik. Tvärt
om voro de i främsta rummet föremål för hans misstro
och fruktan, en känsla, som låter sig förklara ur hans
hat till Johan, som stod i vidsträcktare slägtskapsförbindelser
med adeln, hvilken Erik trodde vara i hjertat
mera tillgifven brodren än honom sjelf. Och hvilket
bemötande rönte ej stormännen och embetsmännen i
allmänhet under sin tjensteutöfning från konungens sida.
Just de förnämste och högst betrodde voro de, som oftast
voro utsatte för beskyllningar af alla slag, för olydnad
och försumlighet, för trots och feghet och fram för
allt för förräderi. “Hotelser om straff och näpst
uteblefvo sällan och voro ofta nesliga nog; sjelfva
förebråelserna blefvo än tyngre derigenom, att de icke stäldes
allena till den skyldige, utan ofta nog offentliggjordes
inför kamrater och underlydande.“ Under fejden med
Danmark afskedar Erik gång efter annan befälhafvare,
ofta på ett sårande sätt. Till och med de män, som
utförde de mest lysande bragderna, t. ex. Bagge och Klas
Kristersson Horn, fingo uppbära svåra förebråelser; och
rikets förnämste ädlingar, en Per Brahe och Svante Sture,
måste höra beskyllningar ej blott för oskicklighet utan
till och med för förräderi [1]. Och hvilka känslor vid Nils
Stures skymfliga bestraffning skulle uppfylla hans fränder
och frälsemännen i allmänhet, är ej svårt att gissa.
Hvilken harm skulle ej genomtränga rikets stormän, då
de sågo sig vid skötandet af de allmänna ärendena ega
blott obetydligt att säga emot konungens vanbördige
prokuratorer och skrifvare, en Jöran Persson, Mårten Helsing
m. fl. och huru förödmjukande skulle det ej kännas
för dem att nödgas tigga om dessa skrifvares gunstiga
bemedling och förord hos konungen [2]? Den stränghet,
hvarmed konungen höll adeln att fullgöra dess rusttjenst,
var väl ej oberättigad men väckte nog en liflig ovilja [3].

[1] 3) Westling; Det nordiska sjuårskrigets historia ss. 42, 46, 54,
69, 75, 77, 94, 106, 123 m. fl.

[2] 4) Bref till Jöran Persson af Ivar Ivarsson 25/11 65, af Ivar
Månsson 12/5 65, af Åke Bengtsson 16/12 66, af Sivard Kruse 7/7, 8/9 64;
orig. i Acta Histor. R. A.

[3] 5) Forssell; Sveriges inre historia I ss. 89—90. Den konstitution
om adelns russtjenst, som Erik aftvang adeln i Upsala 1562, måtte
hafva gått frälset till sinnet. Att konungen vid genomdrifvandet af
denna varit betänkt på användande af det yttersta våld, finnes berättadt,
men i ganska tvetydiga källor. I det 1569 tryckta mandatet om orsakerna
till konung Eriks afsättning talas om den tunga, han lade på
adeln genom russtjenst, herremöten och legationer. „När de derutinnan
hade något betänkande och begärde medel, traktade han dem efter lif
och lefverne. Såsom skedde i Upsala anno 62, när den konstitution
om russtjensten blef der upprättad, der han sjelf samt med alla sina
drabanter, hingstridare och gårdsknektar var redo och ville gå åstad och
slå ihjäl så månge af adeln, som der då voro i staden. Hvilket nöje
nog på den tiden blef företaget.“ En senare redaktion 1575 af dessa
anklagelsepunkter mot Erik tillägger: „såsom allom var kunnigt och
veterligt, som den tid voro stadde i Upsala.“ (Om de olika upplagorna
af anklagelseskriften mot Erik kan läsas i „Ur en antecknares samlingar“)
I ett concept till anklagelser mot Krister Persson (en af Eriks
gunstlingar, men ej broder till Jöran Persson), dateradt den 2 Dec.
1568, finnes ock anfördt, att Krister Persson rådt konungen till de
besvärliga konstitutioner om russtjensten och tillskyndat, att Erik illa
uttydt, det någre de förnämste af rådet supplicerat om förbemälde
russtjenst, så att konungen tänkt gå ned i byn till dem och bringa dem
om halsen, hvilket dock förhindrades af Karl de Mornay och någre andre.
Krister Persson hade samlat krigsfolk och vapen för att fullborda dådet
samt hade rådt Erik att, om herrarne ej skulle dödas, hålla dem
fängslige hvar på sitt rum. (Acta Historica Erik XIV R. A.)

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 16:03:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/resn1568/0019.html

		Resningen 1568. En historisk studie / 9 (1880) Author: Thure Annerstedt Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|