Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regering. I Konung Eriks själ, som tydligen i slutet af
1566, möjligen förut, kommit ur jemvigt, börjar spöka
föreställningen om en sammansvärjning mot honom bland
adeln, hvilken föreställning förmodligen flitigt underhölls
af Jöran Persson. Den bekännelse, som Gustaf Ribbing
den 5 Januari 1567 aflade — jemte annat af innehåll,
att grefvarne Svante och Per, Gustaf Olofsson och Sten
Eriksson stämplat att förhindra konungens giftermål —
har, såsom Ahlqvist påpekat, gifvit anledning till ett steg
af konungen, som visar, hvilka tänkesätt, han redan då
hyste mot sina stormän. Af grefve Svante och Sten
Eriksson aftvingades den 24 Jan. en förskrifning af
följande innehåll: “De göra vetterligt, att efter några både
in- och utrikes hindrat konung Eriks giftermålshandel i
England, Skottland, Hessen och Lothringen, och de, som
samma handel att uträtta betrodt var, den motvilleligen
försummat och eljes handlat mot sin instruktion, dermed
de hade i sinnet att platt utrota konung Gustafs afföda,
och efter som någre kommit hertig Johan på obestånd
och så fått honom af vägen, och emedan de till äfventyrs
velat göra detsamma mot hertig Magnus och, då
detta ej lyckats, bragt honom om helsa och sundhet samt
likaledes traktade efter konungens och hertig Karls ofärd
— så råda de underdånigst konungen att taga till äkta,
hvem han vill, antingen af adel eller oadel, inrikes och
utrikes. Vidare stadfästa de de artiklar, som beviljades
på herredagen i Stockholm den 11 Mars 1566 (om konungens
giftermål), och försäkra konungens mansarfvingar
om successionen. Hvilken som ville hindra konungens
giftermål, skulle de hjelpa att straffa som förrädare.“
Handlingen anklagar tydligen högadeln för att vilja
tränga konungaslägten från tronen. Besinnar man derjemte,
att handlingen innehöll tydliga hotelser mot Nils
Sture och Sten Eriksson, som begge varit använda i
konungens giftermålshandlingar, så är ej att undra på,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
