- Project Runeberg -  Resningen 1568. En historisk studie /
23

(1880) [MARC] Author: Thure Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att de begge Herrarne ej skrefvo under, förr än de
hotades med sin och sina familjers undergång, och att
Hogenskild Bjelke kallat det en otillbörlig, afträngd
förskrifning [1].

Det ligger ej i planen för denna afhandling att
närmare redogöra för Sturemorden, hvilken händelse
blifvit redan förut förträffligen utredd af lektor Ahlqvist;
men lor att klargöra hållningen hos många af stormännen
vid Eriks störtande, kan det vara värdt att känna,
hvilka af dem vid detta tillfälle förlorade eller hotades
med att förlora sina lif. De af högadeln, som mördades
i Upsala den 24 Maj 1567, voro grefve Svante Sture och
hans söner Nils och Erik, Abraham Gustafsson (Stenbock),
och Ivar Ivarsson till Strömstad. Sten Eriksson (Lejonhufvud)
och Sten Axelsson (Baner) undgingo enligt berättelsen
samma öde blott genom tvetydigheten i konungens
befallning till morden. Grefve Per Brahe, Gustaf
Olofsson (Stenbock), han son Erik och enligt några
uppgifter Ture Persson (Bjelke), Klas Fleming, Klas Åkesson
(Tott) och Hogenskild Nilsson (Bjelke) skulle troligen
äfven blifvit mördade, hade de en dag förr hunnit till
Upsala, dit åtminstone de tre första hemtades af konungens
profossen. Nästan alla hörde till rikets förnämste
och mest storättade män [2]. Att det förfärliga illdådet
hos högadeln skulle väcka en outplånlig fruktan och
hämdlystnad var naturligt. De, som undkommit
blodbadet af en tillfällighet, visste nu, hvad de hade att vänta,
ifall Erik åter en gång skulle fatta misstankar mot dem
och komma i samma sinnesförfattning, som vid Upsalamorden.

Eriks sinnesrubbning under veckorna närmast efter
morden var sådan, att han ibland hade anfall af raseri,
som kunnat leda till nya mord. Samvetsqvalen och
fruktan för följderna af hans mordgerningar hade ännu
ej så nedtyngt hans lidelsefulla sinne, att han betagits


[1] 18) Ahlqvist; Om Sturemorden s. 15—18.
[2] 19) Ahlqvist; Om Sturemorden s. 20—21.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 16 15:51:59 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/resn1568/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free