- Project Runeberg -  Resningen 1568. En historisk studie /
32

(1880) [MARC] Author: Thure Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Slutligen begärde Erik, att Per Brahe och Sten Eriksson
skulle hemta Johan konungen till mötes vid Ventholmen,
dock skulle de ej få gifva sig i någon handel med
hertigen, förr än han och konungen hade träffats. Konungen
fick ock ett lejdebref frän Johan, men var ej nöjd
dermed, utan fordrade den 28 Sept. ny lejd efter af honom
sändt formulär. Denna konungens ifver att komma till
tals med hertigen ingaf rådet lifliga bekymmer.
Rådsherrarne visste tydligen ej rätt, hvad de skulle tro vara
konungens mening och afsigt dermed, och kanske fruktade
de — Upsala-händelserna voro i friskt minne —
någon våldsamhet hån Eriks sida vid ett personligt
sammanträffande med Johan. Per Brahe och Sten Eriksson
hade derföre skrifvit till den mest betydande af Eriks
omgifning på Svartsjö, den gamle Olof Larsson, för att
få bättre upplysning. Denne svarade dem, att han trodde
det vara konungens allvarliga mening att försona sig med
Johan, och att ett möte ej skulle medföra någon fara.
“Dock“, tillägger han, “vore rådligt, att hertigen ej vid
sammankomsten gaf anledning till några nya misstankar,
lika som H. F. N. skulle hafva det anseende och vara
konung antingen med ord eller åthäfvor. Såsom K. M.
allaredan mer än nog den fåfänglige tanken hafver och
sig nu en tid lång dermed, Gud bättre, bemodt (bemödat?)
och bekymrat.“ Rådet skulle, enligt Olof Larssons
åsigt, laga, att lejden efter konungens önskan genast
utvexlades; det vore ej rådligt att derutinnan hafva något
betänkande och vidare disputats, ty då tviflade han ej,
att konungen ånyo skulle fatta misstankar. “Ho vet“,
tillägger den gamle, sin konung till slutet tillgifne
sekreteraren, “hvad Gud härmed i sinnet hafver, så att det
kan så snart komma till godo som ondo“ [1].

Rådet tyckes hafva enligt detta råd skyndat med
att göra alla förberedelser till mötet klara, ty den 1
October kom ett nytt lejdebref från Gripsholm, som


[1] 30) Olof Larsson till Per Brahe och Sten Eriksson, Svartsjö 23/9 67
i Acta historica R. A. Den mystiska anteckningen i Eriks dagbok
den 26 Sept. vittnar ock om hans förvirrade och upprörda sinne vid
denna tid; det ser nästan ut, som Erik haft hallucinationer och inbillat
sig hafva haft samtal med menniskor, som ej voro hos honom, ty
anteckningens R. B. kan ej gerna syfta på någon annan än Katarina
Jagellonica, som ännu var på Gripsholm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 16 15:51:59 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/resn1568/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free