Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vistas på Arboga kungsgård i stället för på Ulfvesund
och lofvade sända honom 4,000 m. samt lifsmedel. Som
man af ofvanstående ser, handlade rådet i denna sak
med stor försigtighet och visade en synnerlig ifver att
bevaka konungens intresse. Förmodligen insågo de, att
man så måste handla för att söfva till ro konungens
oroliga misstänksamhet. Men att de önskade få hertigen
lös och om möjligt i spetsen för regeringen och
krigshären för att afvärja danskarnes infall, är säkert, ehuru
de deri ej lyckades [1].
Jag har uppbehållit min framställning med denna
redogörelse för Johans frigifvande, enär det för ett
rättvist bedömande af hertigens följande handlingar är
nödigt att taga i akt de omständigheter, hvarunder, och
det sätt, hvarpå hans frigifvande gick för sig.
Underhandlingen om hertigens frigifvande började på en tid,
då konungen visserligen var sinnesrubbad, men då han
ännu är medveten om och säker på sin kungliga myndighet.
Han har ingen brådska med att få saken till
slut, utan är tydligen angelägen att skaffa sig de mest
betryggande säkerheter från hertigens sida. Sedermera
på Svartsjö under September och Oktober, då han
betagen af ängslan plågas af den för honom förskräckliga
tanken, att han förlorat sin höghet och makt, framträder
den oroliga ifvern att träffa Johan. Men denna ifver
synes mera vara framkallad af begäret att genom mötet
förvissa sig om, huru vida han vore konung eller ej, än
af någon önskan att påskynda försoningen med brodern.
Mötet tyckes också bilda en vändpunkt i Eriks vansinne,
ty under tiden derefter återkommer hans själ till
mera lugn och reda. Men under hela denna tid är
konungen lika misstänksam och gör ej något allvar af att
bringa förlikningen med Johan till ett verkligt slut; det
ser ut som konungen aldrig upprigtigt velat en sådan.
Hertigen är visserligen vid årets slut ej mera fängslad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
