Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bref, Johan fått från Polen, hvarvid han erinrade hertigen,
att enligt överenskommelsen dem emellan skulle
hertigen ej konungen oveterligt underhandla med främmande
makter. Det hade, tillägger konungen hotande,
förut en gång varit orsak till hertigens olycka [1]. Jöran
Persson lär, enligt Messenii uppgift, hafva varit den, som
tillskyndat, att konungen sönderref fördraget med Johan
och, såsom sedan skall visas, förlikningen med de
mördade herrarnes slägtingar. Johan sände ock de polska
brefven. Möjligen hörde till deras antal ett bref, som
Sigismund August den 25 Jan. skref till hertig Johan.
Den polske konungen lyckönskade häri Johan att hafva
blifvit fri samt förklarade, att han ej för Danmarks skull
kunde ingå på det förbund, Erik genom hertigen begärt.
Deremot erbjöd han sig oaktadt Eriks fiendskap och
förbund med Moscoviten att mäkla fred mellan Sverige och
Danmark samt att med den i Polen fångne koadjutorn
till Riga stift, hertig Kristoffer af Mecklenburg (som stält
sig i länsskyldighet under Erik), inleda underhandlingar
om hans lösgifvande. Hvad angick de bref, som Erik
sändt med sina legater till Sigismund August, gaf denne
Johan muntligen tillkänna genom sin brefdragare, Laurentius
Rieski [2]. Innehållet af dessa bref väckte Eriks
lifliga förbittring. Han skref den 3 Maj till Johan och
förklarade, att hertigens medling var öfverflödig, ty Erik
vore besluten på det häftigaste anfalla Polen. Hertigen
skulle uttryckligen förklara, om han hölle sig till rikets
fiende, Polen, eller till konungen [3].
Svårligen kan man undra öfver, om Johan, som ju
på konungens anmodan inledt denna underhandling med
Polen, kände sig orolig, då Erik nu tycktes sinnad att
tyda den till det värsta, och då frågan om hans restitution
sköts undan, ty Telgeobligationen var blott provisorisk
och konungen kunde när som helst åter sätta hertigen
i fängsligt förvar. Hertig Johan hade dessutom ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
