Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Måns Nilssons, Hans Perssons, den livländska, Bengt
Nilssons, Erik Ålännings och Nils Olofssons knektefännikor,
hvilka trupper synes hafva legat i Götalandskapen,
Nerike och Södermanland. Erik skyndade sig äfven att till
krigsfolket utbetala en del af dess sold. Till ryttare
och knektar betalades den 23 Juli 136,171½ m. och
derutaf till de fleste af ofvan uppräknade fanor och
fännikor [1]. För anslag af Johan i Finland tyckes Erik
hafva fruktat, ty den 24 Juli sändes bref både till en
Bengt Jonsson och Hans Larsson (Björnram) att fasttaga
hertig Johans utskickade till Finland. Till Kalmar skrefs
den 24 Juli, att man icke på dervarande slott finge
släppa in Cahuns skottske ryttare, hvilka likväl två
dagar derefter fingo bref från konungen med befallning att
begifva sig till Åke Bengtsson för att belägra Vadstena
slott [2]. Bud och bref sändes för öfrigt af Erik åt alla
håll under dessa dagar. Mellan den 17 och 30 Juli gifvas
tärepenningar åt ej mindre än 52 brefdragare, då
deremot t. ex. mellan den 1 och 17 samma månad blott
21 brefdragare undfått sådana. Åke Bengtssons ofvannämda
sändning kom för sent. När han anlände till
Östergötland, hade krigsfolket derstädes gått hertigarne
till handa; och för att undgå de spejare, som utsändts
att fånga honom, nödgades han sticka sig undan på
bivägar och lyckades äfven att åter komma till Stockholm.
Der lär han likväl efter en berättelse blifvit onådigt
mottagen af Erik och till och med satt i fängelse [3].
Någon af dagarne mellan den 17 och 22 Juli sände
konungen Jöran Gera och sekreteraren Sven Elofsson till
hertigarne med uppfordran till dem att uppgifva Vad-
stena slott och med försäkran om lejd för att komma
till underhandling med konungen. Om denna underhand-
ling strandade, skulle hertigarne fritt få draga sin väg
med den besked, att de hädan af riket till de orter, som
konungen och riket kunde vara till skada och nackdel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
