Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blefvo alldeles skingrade. Näppeligen 40 man följdes
enligt en uppgift tillsammans på flykten, och somliga af
flyktingarne skola hafva nått Stockholm redan den 30
Aug., andra först den 2, 3 och 4 Sept. Telge och
Hörningsholm besattes af hertigarnes folk den 30 Aug. [1].
Någon försoning med Johan försökte Erik icke under
dessa strider. Det hat och de oförrätter, som skilde
dem åt voro af den art, att det ej kan förundra någon,
att Erik ej hvarken begärde eller erbjöd någon
underhandling med Johan, om han äfven sjelf önskade en
sådan. Med Karl deremot vexlade han under dessa dagar
några bref i akt och mening att afhålla honom från
att fortsätta i sitt upproriska företag. Men äfven i dessa
skrifvelser uppträdde Erik med ett sådant öfvermod och ett
så hotande språk, att det var naturligt nog, att Karl icke
mer lyssnade till hans ord. Den 15 Augusti sände Erik med
Jöran Gera till hertig Karl ett bref. Lögnaktig förklarade
Erik deri beskyllningen, att han bjudit hertigen till
brölloppet för att förgöra honom. Och furstendömet hade han
ofta erbjudit hertig Karl enligt den testamentsordning, som
konung Gustaf gjort, men hertigen hade ej velat taga det
emot. “Men det vårt råd hafver handlat med eder om ett
vänligt byte, det hafva vi gjort för undersåtarnas bästas
skull, på det de icke både af oss och E. K. (efter de äro
Stockholm så när belägne) skola blifva betungade och
hafva dock alltid stält det till E. K:ts goda vilkor, att
E. K. måtte derutinnan onödd och otvungen göra, hvad
E. K. ville.“ Hertigen uppmanades vidare att falla till
föga och uppgifva Nyköpings slott och påmindes om Johans
öde 1563. På Polens och Danmarks hjelp skulle
ban ej lita, ty konuugen skulle veta att som tillförene
möta dem. Dristade han på, att konungen ej vore vid
sitt naturliga förstånd, så skulle Erik med gerningar visa
honom, att han väl visste, hvilka voro hans förnämsta
fiender. Ville hertigen fortfara med sitt skadliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
