Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppsåt, vore konungen beredd att möta honom en mot en
eller med “väldiga hopen“. Karl svarade på detta bref
från Nyköping den 18 Aug., att hertigarne ej ensamme
utan i samdrägt med mesta delen af adeln och ständerna
gjort uppror mot konungens tyranniska regimente,
“så ock för den ärelöse, förgiftige förrädaren och
blodhunden, Jöran Persson, som E. K. M. hafver satt oss
öfver hufvudet, och andra högvigtiga orsakers skull, som
väl i dagsljuset komma skola och blifva hvar man uppenbarade,
nödde och tvingade blifvit till det, vi nu förehafva“.
Nyköpings slott, menade hertigen, hade han ej
med orätt tagit, ty det var honom gifvet af hans fader.
Hvar hertigen vore att möta, visste nog konungen; han
(Karl) räddes ej ett möte en mot en eller med väldiga
hopen. Något vidare svar, förklarade Karl, kunde han
ej gifva förr, än han fått bref från Johan. — I sitt svar
härpå den 25 Aug., förnekade Erik, att han fört ett
okristligt och tyranniskt regimente. Om Jöran Persson
visste han ej annat än godt; om hertigen hade något
oärligt att tillvita Jöran, hvarföre hade han ej förr
anklagat Jöran, som erbjudit sig att stå till rätta. Möta
hertigen i marken med väldiga hopen ville Erik nu ej, enär
hertigarne lockat hans krigsfolk till affall; men hertig
Karl skulle infinna sig till envig i Stockholm, då hertig
Magnus af Saxen skulle lemnas som gisslan för Karls
säkerhet, hvaremot Sten Eriksson, Ture Bjelke och Esbjörn
Pedersson skulle sändas till Stockholm som gisslan för
hertig Magnus af Saxen. Af brefvet synes Erik redan
börja bysa aningar om en olycklig utgång af striden,
om ock tonen deri ännu är manlig, nästan stolt [1].
Den flyende Ivar Månsson blef ej nådigt mottagen
af konungen. Han rådde Erik att falla till föga och
underhandla, men denne beslöt sig ändtligen för att sjelf
draga mot fienden. Ivar Månsson begaf sig till Finland,
för att der samla folk och förnödenheter till konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
