Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ io. Om cumulation af mål.
27
tagits. Genom dessa anordningar har man i det allra väsentligaste
kommit dithän, att det endast undantagsvis är att anmärka
egentliga civilmål, som blifvit bibehällna under något styrelseverk
enligt derför gällande instruction.
II. Om sjelfva processen i allmänhet.
§ 10. Om cumulation al’ mai.
Det är bekant, att man med cumulation forstår det
förhällande, att flera mai förenas och fullföljas på en gång; äfvensom
att man skiljer mellan objectiv och subjectiv cumulation,
förstående med den förra, när samma kärande pa samma gäng
och i förening fullföljer flera mål mot en och samma svarande,
och deremot med den sednare, när flera tvistemål mellan flera
särskilda personer förenas. Frågan är huruvida cumulation, i ena
eller andra bemärkelsen, kan enligt svensk rätt ega rum.
Otvifvelaktigt medgifver lagen objectiv cumulation; R. B. 14: 5.
utgår frän det antagandet, att en kärande har «flera käromal än
ett» mot sin svarande och stadgar för sådant fall, att dä skall
hvart mål sättas ut för sig och vederdelomannen skall svara i
samma ordning. Intet synes fördenskull hindra att i samma
stämning mot en svarande anhängiggöra flera käromål; dornen
blir gemensam.1 Hvad åter beträffar den subjectiv a cumulationen,
kan denna icke anses lika tilläten,- om icke andra orsaker
särskildt förefinnas, hvilka undantagsvis betinga gemensam
behandling af målen: såsom t. ex. om käromålen pä något inre sätt
äro med hvarandra nära förbundna, R. B. 11: 3; 10: 7; 25: 18;
H. B. 10: 8; J. B. 11: i, 3. Ett prejudicat3 kan förtjena
att nämnas. Sedan en domare tillätit gemensam stämning ä
två personer i mai, som icke bort följa hvarandra åt, ansågs
Rätten skyldig att icke undandraga sig pröfningen af de särskilda
1 Jfr. Naumann, 12: 428 o. följ.; Schrevelius, s. 237—8, jfr. vidare K. B.
11 : 6, 8; 10: 7.
2 Härom hysas olika meningar, jfr. Schmidt 20: 471; 22: 504; 23: 590,
26: 110.
3 Af 1872, Naumann, 10: 330—3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
