- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 4. Processen. Den svenska processen /
56

(1878-1899) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

§ 23. Om sakens behandling. 56

vidlyftighet eller, andra omständigheter sä fordra, må det också
ske skriftligen. Käromålet, äfven om det muntligen föreställes,
skall upptecknas i Rättens protokoll. Äfven om käranden efter
skriftligt concept uppläser käromålet, så har han dermedelst endast
dicterat sina påståenden, såsom om han utan concept muntligen
framställt dem; ty han är icke skyldig att lemna sådant concept
till Rättens eller partens begagnande. Men om, som vanligt är,
ett dylikt uppläst skriftligt upptecknadt käromal öfverlemnas till
Rätten, sättes svaranden, om han det begär, i tillfälle att bemöta
detsamma, likasom om det varit ett från början skriftligt
käro-mäl, R. B. 14: i. Sådan skriftlig plädeiing inskränker sig dock
till en skrift ä hvardera sidan, om saken icke är af desto större
vigt, ibm. Underrätterna tillämpa i allmänhet dessa föreskrifter
med mycket tillmötesgående. - Vid risk af böter åligger det
käranden att genast i början framte alla sina skäl och bevis och
ej uppsåtligen hålla något inne, som kan tjena till ljus i saken;
och han skall fatta sin inlaga kort och tydligt och göra reda för
hvari tvisten består och sakens sammanhang och föra redigt in hvad
han påstår med skälen dertill; har han flera käromål än ett, skall
han tydligt sätta ut hvart för sig, med hvad dertill hörer o. s. v.,
R. B. 14: 3, 5. Sedan käromålet är bragt till det stadium, att
svaranden bör bemöta detsamma, om han vill inlåta sig i tvist
med käranden, är det, efter lagens ord och mening, svarandens
skyldighet att framställa alla de invändningar, som han vill
göra och dä kan framställa, innan han inlåter sig i svaromål i
hufvudsaken, R. B. 16: 5. Men svårigheten att kunna
öfverbevisa en part, att han mot bättre vetande och i afsigt att draga
saken ut pä tiden väntat att göra invändning gällande, har vållat,
att denna regel sällan kommer till sin fulla rätt; helst
invändningar kunna göras äfven sedermera under processens gång.1

b. Om Invändningar.2

Förbigående de skilda meningarna om hvad med invändning
rätteligen bör förstås,3 synes oss lagen dermed egentligen afse

1 Jfr. prejud. hos Schmidt, 23: 542; 26: 202. Olika meningar angående
invändning om oriktigt stämningssätt, sedan svaranden inlåtit sig i svaromål i
hufvudsaken.

2 Jfr. Schrevelius, anf. st. s. 194 o.» f; samt der anförda förff.

3 Jfr. Schrevelius, 194—7.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/4-2/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free