Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 28. Vittnen. Om vittnesskyldighet och vittneshabilitet i allmänhet. 71
digheten lata hemta det in för Rätta, anf. st. § 3. 2) Om ett
vid domstolen närvarande påkalladt vittne undandrager sig sjelfva
vittnesmålet, eger domaren makt att genom viten, återupprepade
och förhöjda, om så erfordras, tvinga det tredskande vittnet
att aflägga vittnesmålet. Orkar vittnet icke böta, eger domaren
makt att medelst fängelse söka förmå det till uppfyllande af sin
skyldighet, § 5 anf. st. Till ett fullständigt vittnesmål hörer i
i regel det sammas beedigande, anf. st. § 16; K. F. d. 5 Nov.
1867; om fördenskull ett vittne väl vill afgifva vittnesmålet för
öfrigt, men vill undandraga sig eden, hemfaller det derigenom under
nyssanförda ansvar. Lagstiftaren har likväl fäst tillbörligt
afseende på dem, som äro af sådan lära, som ej tillstädjer dem att
aflägga ed, när den enligt lag erfordras; för sådana händelser
skall Konungen förordna, huru förfaras bör, K. F. ang. Främmande
Trosbekännare d. 31 Okt. 1873, § 16;1 men äfven om sålunda
edeliga bekräftelsen kommer att ersättas med annan försäkran,
gälla likväl för sådana vittnen samma ansvarsbestämmelser som
för andra vittnen, ifall de göra mened (falsk försäkran), Str. L.
13: 5. Edsformuläret för Judar är en gång för alla förändradt
och lämpadt efter deras religion, K. F. d. 6 Febr. 1849.~ Huru
ofta ifrågavarande tvångsåtgärder få återupprepas, derom är intet
bestämdt. Parterna kunna sjelfva mildra eller, rättare, eftergifva
edstvànget, då vittnesmålet blir lika gildt, som om det blifvit
be-edigadt; och falskt sådant vittnesmål straffas som nämndt är,
R. B. 17: 17; Str. L. anf. st.
I allmänhet kan såsom regel uppställas, att den, som är
jäfvig, ej är berättigad (alltså icke heller skyldig) att vittna,
äfven om jäfvet af den ena eller andra parten eftergifves. Jfr.
dock härefter sidd. 75, 76, 77, 79 angäende eftergift af jäf för
vissa fall.
b. De allmänna vilkoren för att kunna antagas som vittne.
Quinna är i allmänhet lika habil att vittna som man, R. B.
17: 10. Man finner hos författare olika åsigter uttalade om frä-
1 Jfr. ett prejud. hos Backman, Ny Lagsaml. 2 H. s. 644, hvilket belyser
dessa frågor från en annan synpunkt.
Jfr. Om Vittnestvånget af Broomé (Naumann, 15: 325 och följ.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
