- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 4. Processen. Den svenska processen /
76

(1878-1899) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

;6

§ 29- Om de särskilda Inhabilitetsgrunderna.

Att de, som äro tjenstehjon enligt legostadgans föreskrifter, höra
hit, det är tydligt och icke omtvistadt. Men dermed är nästan
enigheten slut. Huruvida t. ex. torpare, stattorpare, frälsebönder,
förvaltare, inspectorer, bokhållare m. fl. böra anses inhabila att
vittna mot husbonden (och matmodren), derom råda högst olika
meningar. 1 De, som äro i en persons mera ständiga «bröd och
arbete,» torde böra anses jäfviga, och sedan i mån, som deras
beroende af husbonden närmar sig det egentliga tjensteförhållandet.
Någon för alla fall tillämplig gällande regel ega vi icke att
uppvisa. Förutom Legostadgan d. 23 Nov. 1833, finner man spridda
bestämmelser här och hvar, hvilka för vissa fall ock lemna större
eller mindre bidrag till dessa frågors belysning; men otillräckliga
att skapa allmän regel. Till och med angående fosterbarn och
pupiller, huruvida dessa fä antagas som ojäfviga i
fosterföräl-drarnes eller förmyndarnes rättegångar, äro icke meningarna
eniga. För egen del anse vi dem jäfviga,2 jfr. Adl. Privilegierna,
§ 31; Str. L. 14: 35—7; 16: 12; 19: 21; 20: 4; Sjölagen:
§§ 52i 535 293, 297, 298. Husbonde (och matmoder) är
deremot ojäfvig att vittna om tjenare och husfolk, i hvilken
inskränkt eller utsträckt betydelse orden fattas.

Anm. Enskilda tjenare äro habila att vittna i mål, som
angå förbjudna spel med omyndiga eller olofliga försträckningar
till dem, K. F. d. 7 Juni 1749. Vidare kan här tilläggas, att
vakter och betjenter hos publika verk och inrättningar räknas
icke till de tjenare, hvarom här är fråga. Om sådana personers
vittneshabilitet för öfrigt, mera härefter.

Tjenare äro endast jäfviga sä länge de i tjensten äro; detta
har blifvit så tolkadt och i allmänna lifvet tillämpadt, att den,
som velat hafva sina tjenare hörda som vittnen, för tillfället
afskedat dem och efter väl uträttadt ärende återtagit dem i
tjensten. Lagskiparen har icke ansett sig kunna förhindra sådant,
om det ock blifvit i process anmärkt såsom ett kringgående af
lagen.3 Tjenare äro icke jäfviga inbördes. Angående eftergift
af nu omhandlade jäf, gäller hvad som är anfördt sub a) om
samma.

1 Jfr. Naumann, anf. st; Schrevelius, anf. st.; Lindblad, anf. st.; ./. K.,
Den Svenska Bevisningsrätten, s. 106—8.

2 Jfr. dock häremot J. K., anf. st. s. 104, 110.

3 Jfr. K. Dorn hos Schmidt, anf. st. 14 . 481 o. följ.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/4-2/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free