Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
§ 3°- Chn så kallade Incompetenta Vittnen.
jfr. K. Br. d. 23 Mars 1738; d. 4 Juli 1741; K. K. d. 10 Juni
1841; K. F. d. 9 Juli 1862 m. fl.
Anm. 2. Lagens bud, att den, som har i saken del eller
kan vänta skada eller nytta af någon sak, ej må bära vittne,
eger ej tillämpning, när klagan föres af en menighet eller
allmoge i en socken, eller å dess vägnar öfver kronobetjentes
felaktigheter i tjensten, utan skall i dylika mål den ene af den
klagande allmogen få vittna om hvad han vet vara händt den andra,
K. F kl. d. 23 Mars 1807 p. 36; jfr. K. Br. d. 27 Juni 1753
angående prestval.
§ 30. Om sà kallade Incompetenta Vittnen.
Vissa personer, om hvilkas trovärdighet eller förmåga att
vittna intet som helst tvifvel förefinnes, äro likväl af lagstiftaren
förklarade obehöriga att afgifva vittnesmål. Grunden härtill är
nära tillhandsliggande för hvarje fall.
1. Det är icke tillätet för en prest att vittna om det, som
blifvit honom anförtrodt i hemligt skriftermål. Den prest, som
röjer sådant när och hvar det sker, gör sig hemfallen till straff;
men sker det under vittnesmål, har det yppade intet vitsord.
Detsamma gäller- om s. k. lurantcr, det vill säga, sådana som
«stått på lur» och på sådant sätt fått reda på hvad under
hemlig bikt yppats för presten, Kyrkolagen 7: 2.
2. Rättegàngsfullmäktig får icke vittna om det, som hans
hufvudman honom under den rättegång förtrott; finnes det, att
han derföre är tagen till fullmäktig, att han ej vittna måtte; då
bör han saken lemna och vittne bära, R. B. 17: 7. Om detta
buds rätta tillämpning äro olika meningar uttalade. En mening
är, att fullmäktig icke bör få vittna om något, som rör den sak,
han åtagit sig. En annan mening är, att han endast, efter
orden, är förbjuden att vittna om det han af hufvudmannen fått
veta om saken i förtroende, men att sådant icke ens af honom
får yppas, om han påkallas att vittna i annan sak. Denna
mening tro vi vara bäst grundad.1 Att hufvudman kan eftergifva
’Jfr. Lindblad, anf. st. 131—2; Schrevelius, anf. st. 289; Naumann,
l3’- 348; Broomé, Bidrag till besvarande af frågan: Hvad bör ett vittne fa
förtiga? (Holm. N. Jur. Ark. 2. årg. II. Afd.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
