- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 4. Processen. Den svenska processen /
89

(1878-1899) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

§ Sakkunniga.

89

torde hufvudsakligen vara desamma, som de, hvilka antagas
gällande angående editio documentorum, hvarom mera härefter.

§ 34. Sakkunniga.1

Allmänna lagen nämner icke sakkunniga, särskildt när det
är fråga om allmänna civilprocessen. Frän gamla
Missgerningsbalken har bibehållits i K. F. om Straffls. införande, 1864, § 16,
ett stadgande om sakkunniga, hvilket dock egentligen afser
brottmålsprocessen. Att domaren eger sjelf att anlita sådana
personer, när frågor förekomma, för hvilkas behöriga utredning
särskild sakkunskap är af nöden, och att han bör taga hänsyn
till dem, när de af parterna åberopas, är utom allt tvifvel. Vi
hafva redan nämnt, att cm syn fordrar särskild insigt, för att
kunna tillbörligt verkställas, bör sådan sakkunskap anlitas. Och
i sådana fall sammanfaller det ena med det andra. Men då
sakkunskap erfordras för många fall, hvilka icke äro af beskaffenhet
att kunna utredas genom hvad man vanligen förstår med syn,
så skiljer man mellan dessa två bevismedel. Olika meningar
hafva uttalats derom, huruvida sakkunniga äro närmast att
betrakta såsom ett slags domare (judices facti), som af den
egentlige domaren böra tagas till hjelp, när han behöfver en på
särskild insigt grundad utredning, eller om de böra närmast
betraktas såsom särskildt anlitade vittnen. Någon allmänt gällande
regel synes oss icke kunna uppställas, utan får man för hvarje
fall afgöra den frågan. Ar det domaren, som tillkallat och
anlitar dem, äro de snarast att anse som judices facti; är det åter
någon af parterna, som använder dem, äro de närmast att
jemföra med vittnen. Stundom äro föreskrifter gifna, hvilka
tillför-binda domaren att anlita sakkunniga i vissa mål, såsom i
medicinska frågor m. fl., hvilket dock oftast förekommer inom
brottmålsprocessen. När sakkunnig af domstol anlitas, bör
företrädesvis användas sädan, som är anställd för dylika upplysningars
meddelande. Någon annan kan icke anses skyldig att åtaga sig
sådant uppdrag. Genom särskilda författningar gifvas för vissa
fall föreskrifter om, hvilka sakkunniga böra anlitas, såsom t. ex.
läkare, chirurger m. fl.

’ Jfr. Lindblad, anf. st., s. 225 följ.; Schrevelius, anf. st., s. 304 följ.;
Naumann, 15: 743 följ.; J. K., s. 146 följ.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/4-2/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free