- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 4. Processen. Den svenska processen /
92

(1878-1899) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

§ 35- Skriftliga bevis: s. k. urkunder.

kunna för dennes gäld tagas i anspråk (K. F. d. 20 Nov. 1845);
äktenskapsförord (G. B. 8: 1); ar f skiften (Ä. B. 12: 11);
förening mellan arfvingar att lefva samman i bo oskifto (A. B.
11: i); bolagscontract (H. B. 15: 1, jfr. K. F. d. 28 Juni 1798
angående s. k. firma; K. F. d. 6 Oct. 1848 angående actiebo-’
lag; K. K. d. 20 Maj 1864 och d. 12 Juni 1874 angående
sedel-utgifvande banker m. fl.); medgifvande af fastighetsegare
angående inteckning i egendomen (K. F. d. 16 Juni 1875);
hustruns medgifvande at mannen att få föryttra eller förpanta
hennes fasta gods (G. B. 11: i); detta medgifvande kan dock
äfven få göras muntligt inför Rätten. (Angående stämningar och
rättegångsfullmakter, hänvisas till hvad förut är sagdt). Och om
testamenten, hvilka kunna göras skriftligen eller muntligen, se
A. B. 16: i. Enskilda bref antagas ock såsom bevis mot
bref-skrifvaren, när förutsättningarne för deras trovärdighet förefinnas;
dock, efter omständigheterna, ej mera än ett erkännande
utanför Rätten. Angående skriftliga urkunders vigt såsom
fordringsbevis i utsökningsprocessen, hänvisas till framställningen af denna.

Från regien, att enskilda urkunder väl bevisa mot utgifvaren,
men icke i samma grad till förmån för honom, finnes dock
undantag, nemligen det vitsord, som tillägges handelsböcker, enligt
hvad redan är nämndt. Den härom gällande lagen är K. F.
d. 4 Maj 1855, med vissa ändringar deri genom K. F. d. 12 Sept.
I868.1 Lagen har redogjort för, hvilka affärsmän som skola föra
handelsböcker och hvilka dessa böcker skola vara, samt om hvilka
affärer i dessa böcker skola göras anteckningar, §§1,2 och 28.
Ordentligt förda handelsböcker få anlitas som bevismedel i
handelstvister mellan köpmän§ 12, K. F. 1868, och om den ena
parten begär det, eller domaren annars finner skäl dertill, skola
handelsböcker företes; och den, som undandrager sig sådant, är
underkastad risken, att domaren underkänner hans påstäende eller
ock tillåter motparten att beediga sina böcker, § 18. Äro
ordentligt förda handelsböcker ä båda sidor, men stridande i uppgifter
mot hvarandra, har domaren rätt att pröfva, huruvida de böra

1 Jfr. J. J. Nordström, Ett och annat orn Handelsböckers beviskraft.
Helsingfors 1844. Ytterligare ett och annat om Handelsböckers beviskraft och om
Creditpapper, ibm. s. å.

5 Med köpmän förstås alla, som, enligt lagen, äro skyldiga föra handelsböcker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/4-2/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free