Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 38- Parts ed-
101
ed uppgifva ersättningens storlek. Men den kan komma att om.
fatta icke blott värdet af ersättningen utan äfven bestämma de
ting, som blifvit skadade eller förstörda (juramentum quantitatis)
och dessas särskilda värde. Uttryckligen nämnes denna ed i
lagboken endast för tre fall: i. Då stöld skett och de stulna sakerna
icke kunna för värdedering företes, R. B. 17: 35. 2. När någon
genom brand lidit skada, ibm. 3. När varor blifvit deponerade
i förseglade kistor, packor eller skåp, utan att bevis om innehållet
finnes att tillgå; om dä dessa kistor, packor eller skåp befinnas
brutna, får deponenten genom sådan ed vita om något är borta
och hvad det var värdt, H. B. 12: 3. Värderingsed anses dock
kunna utsträckas äfven till andra fall, när skada skall af en
svarande gäldas, men icke kan annorledes bestämmas.1 Olika
meningar hafva yppats derom, huruvida en svarande i nämnda fall kan,
enligt svensk lag, få gä värderingsed, (juramentum j ni no ratio nis)
ifall käranden ej kan gå juramentum in litern." Bästa skälen
synas vara för den meningen, att detta icke öfverensstämmer med
lagens bestämmelser i öfrigt, äfven om man kan åberopa G. B.
16: 2, der något liknande förekommer med afseende pä
värdering af kemföljd. Den ed, som der föreskrifves, har dock
närmast likhet med s. k. bouppteckningsed; och i alla händelser torde
den icke böra utsträckas till flera än der nämnda fall. Angående
edgangsbeslutet och dess rättsliga verkan, gäller, mutatis
mutan-dis, hvad här förut om värjemålsed ar sagdt.
b. Bjuden ed.
Härom innehåller lagen, R. B. 17: 34, att «bjuder en den
andre ed, och nöjes han deråt, som eden bjudes, dä mà han sin
utsago med ed fästa, ehvad han ar kärande eller svarande. ,
Denna ed bör af domaren tillåtas, om han icke har särskilda och
starka skäl att befara mened af den, som antager densamma.
Ty om ock detta icke är af lagstiftaren särskildt sagdt, torde
det framgå af domarens pligt att vaka öfver, att ed icke
missbrukas inför Rätta. Om fördenskull sådan ed skulle bjudas ät
’ Schrevelius s. 347; Nehrmann, De off. judicis circa juramenta jvdicialia,
s. 23—41, och Inledn. t. sv. Processen, s. 296; Lindblad s. 207. Vi hafva dock
erfarit, att en motsatt åsigt någon gång gjort sig gällande i praxis.
2 Jfr. Lindblad, anf. st., s. 208; Schrevelius, anf. st., s. 348 m. fl. af de
anf. för ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
