- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 4. Processen. Den svenska processen /
120

(1878-1899) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I 20

§ 46. Processen i det vädjade mål.

genom vad, R. K. 27: 2. T öfverensstämmelse med hvad vi
visat angäende processstadierna vid första instansen, gäller äfven
här, att om svaranden vid sitt möte inför Hofrätten vill göra
formella anmärkningar mot kärandens procedur, bör han göra
det i början af processen, om det ske kan. Särskildt strängt
häller lagen pä, att anmärkning mot borgen bör göras vid
uppropet, R. B. 27: 3, K. F. d. 18 Apr. 1849.’ Högre Rätt får
ej befatta sig med annat än som ursprungligen är instämdt och
afdömdt genom den öfverklagade domen, men väl kunna nya
bevis fä företes, så framt Rätten finner skäl att detta tillåta.2

b. Om processens vidare behandling och om skriftliga
berättelser. Sedan parterna slutat skriftvexlingen (eller svaranden
försummat sin rätt), utdelas målet efter lott till en af Hofrättens
ledamöter, att deröfver författa skriftlig berättelse, R. B. 27: 9;
22: i ; K. F. d. 18 April 1849. Atnöjas parterna att låta dom
i saken gå, utan skriftlig berättelse, må det ske, anf. st. § 4.
Lagen föreskrifver närmare i § 2 hvad dylika berättelser skola
innehålla: sjelfva malet, kort utdrag af de skriftliga skäl och
bevis, som äro fogade vid inlagorna, hvart efter är och dage tal;
samt slutligen en uppteckning af inlagorna att kunna Rätten
föreläsas efter den tid de inkommit. Denna af Referenten uppsatta
berättelse skall, när den är färdig, utgifvas till parterna, hvilka,
vid vite, föreläggas viss tid att hvar för sig genomse, underskrifva
och till Hofrätten återställa berättelsen. Försummar part det,
utan laga förfall, skall han fällas till vitet, men ny tid, vid nytt
vite, honom föresättas. Ar parten frånvarande, och har ej
ombud att emottaga berättelsen och fullgöra hvad honom med
afseende derä åligger, får saken företagas, utan att hans
underskrift finnes å berättelsen, anf. st. § 3. Referenten skall erhålla
recepisse af part, som mottager berättelsen, äfvenså, när, vid
försummelse ä parts sida, ny tid utsättes och resolution derom
honom meddelas, jfr. K. Br. d. 11 Dec. 1766, mom. 1. I fall
motparten icke sett berättelsen och denna icke återställes
behörigen, måste nytt exemplar utskrifvas, om parten, sedan han
fått se conceptet till relationen, det äskar. Äfven om en svarande
försuttit sin talan för öfrigt i målet, antager en mening honom

’ Schmidt, anf. st. s. 469—70.
’ Jfr. dock Naumann, 16; 535—43.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/4-2/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free