Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 51 • Tillägg i. Om Rättegångskostnad. i3i
31: 3. Den sökande kan, om han missbrukat sin rätt, dömas
till böter efter de grunder, som gälla med afseende på
rättegångs missbruk enligt R. B. 29 kap.; ibm.
§ 51 Tillägg.1
I. Rättegångskostnad.
Rättegångskostnad, som, enligt R. B. 21: 3, är allt det,
som en part varit trängd att å saken kosta, inbegriper i
allmänhet hufvudsakligen följande: lösen för stämning och för alla de
domar, protokoller och andra expeditioner, som en part varit
skyldig eller nödsakad att lösa, samt för stämpladt papper;
vadepenningar; ersättning för stämningens delgifvande, för parts
inställelse vid Rätten (resekostnader, tidspillan o. s. v.); ersättning
till synemän, och till vittnen samt för dessas instämmande,
resekostnader, kost och tidspillan, R. 21: I; 17: 5; J. B. 14: 4.
(Den n. m. upphäfda § 10 i kap. 25 R. B.). K. F. d. 30 Nov.
l855 §§ 9; io, ii; K. K. d. 24 Nov. 1857 och §§ 12. 13.2
Äfven ingår i denna kostnad skäligt arfvode åt anlitad
rättegångs-fullmäktig.3
Såsom allmän regel gäller, att «den som tappar, skall gälda
sin vederdeloman det allt åter, som han varit nödsakad att kosta
på rättegången». Detta får naturligtvis pröfvas af den Rätt, som
dömer i målet, R. B. 21: 3. Men härvid är dock åtskilligt att
lägga märke till.
1. Finnes någon sak hafva varit så mörk och tvifvelaktig,
att man till rättegång haft skälig orsak; då skall hvar part känna
sin kostnad sjelf, R. B. 21: 3.
2. Har man kommit sin vederpart på edgång, gäller
detsamma, ibm.
3. Hafver man vunnit i underrätt, men tappar i Hofrätt,
dä bör ock kostnaderna å bäda sidor quittas. Och detsamma
anses böra gälla, om man vunnit i lägre instanser, men tappar i
högsta instansen. Allt detta likväl beroende af, om icke domaren
finner skäl ändå vara att ålägga endera parten sådan
ersättningsskyldighet, R. B. 21: 4; K. F. d. 18 April 1849.
1 Jfr. Schrevelius, anf. st., s. 178—80.
2 Jfr. Schrevelius, s. 174 och följ.; s. 331.
3 Den s. k. expeditionslösen eller «papperslösen», som den ock kallas, utgör
en vigtig del af de exepeditionshafvandes löner.
9*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>