Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
§ 51. Tillägg 2. Om Rättegångs missbruk.
4. Om i saken äro åtskilliga käromål och parterna deri
ömsom vinna eller tappa, dä skall ock hvardera stånda sin
skada, ibm.
5. Om tvist uppkommer mellan föräldrar och barn af den
anledning, att de förra hindrat de senare från giftermål, får af
föräldrarne icke sökas skadestånd, G. B. 6: 4. Det är dock
minst sagdt tvifvelaktigt, om i detta skadestånd äfven bör
inbegripas rättegångskostnad. 1 Lagens ord tyda snarast på en
skillnad mellan dessa båda, jfr. R. B. 10: 12.
Frågan om ersättning för rättegångskostnad afgöres i
allmänhet i sammanhang med hufvudsaken, men kan dock göras till
föremål för särskild tvist, R. B. 10: 12. Den, som vill fordra
sådan, bör uppgifva den och hvarpå den, till beloppet, stöder
sig, innan saken företages till dom, annars har han förlorat sin
talan derå. Dock eger domaren, utan sådan framställd fordran,
att tillägga den till ersättning berättigade betalning för stämning
och vadepenningar; så ock domslösen, när det så skäligt finnes,
R. B. 21: i; jfr. K. F. d. 20 Dec. 1851.- Vanligen förskjutas
dessa kostnader af parterna, hvardera för sig, under rättegängen,
R. B. 17: 5; J. B. 14: 4 m. fl. Slutligen kan anmärkas, att
de, som äro fattiga, äro befriade från expeditionslösen, Exp.
Förordn. § 13, samt frän stämpelpapperskostnad, K. K. d. 19 Sept.
1%79 § 7; sistnämnda befrielse tillkommer äfven
fattigvårdsinrättningar, anf. st.
2. Om Rättegångs missbruk.
Vi hafva, under framställningens gang, visat, för hvarje fall
af vigt, hurusom lagstiftaren med straff, vanligast med böter,
belagt sådant beteende af de processande, som de under sjelfva
rättegången kunnat tillåta sig i strid med den vederbörliga
rätte-gängsordningen och hvad denna kräfver af de tvistande eller
andra i processen framträdande personer. Vi skola fördenskull
här endast ytterligare tillägga, hvad lagen stadgar för straff, dä
någon verkligen missbrukar sin rätt att gä till rätta med en
motpart. I R. B. 29 Kapitlet gifvas härom nägra allmänna
bestämmelser. Säsom straffbart missbruk räknas:
1 Schrevelius, anf. st. s. 175, räknar den dit.
’’ Jfr. Schmidt, anf. st., 19: 152; jfr K. Br. d. 27 Maj 1801.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
